evilace

Oh No Ono

... kan ha varit det bästa jag såg på Eurosonic i helgen. Kärlek! Men det kan också ha varit Hello Saferide. Man tycker ju kanske inte att Hello Saferide är vad man bör prioritera när man är utomlands i syfte att upptäcka nya bra band. Och det hade vi ju egentligen inte tänkt göra. Bara kolla två låtar sen vidare. Men sen... stiger Annika och Maia ut på scenen inför den sittande publiken i den lilla typ teaterlokalen och allt är så tyst att varje liten hostning hörs och så börjar de spela och så är det bara så fint och smart och charmigt och popigt. Det kändes som att det måste känts så sjukt utelämnande att stå på den där scenen i den tysta lokalen med alla blickar på sig och det starka ljuset som gjorde att alla såg allt, och jag kan inte tänka mig annat än att de måste ha varit så nervösa, men det märktes ju inte. De var bara coola och roliga och snygga. Och nya låtarna var helt briljanta. Jag trodde nog inte de kunde bli så mycket bättre än på debutskivan, men nu vet jag inte med det faktiskt.

Annars var Hot Club de Paris till och med bättre än jag hade trott. Vilken total knock. Vilka jävla galningar. Och shit vad bra de var. Bättre än på skiva.

Steso Songs.... Spelade visserligen inte i Holland, men hon har en relativt ny låt uppe på sin myspace-sida om ni vill kolla in det som handlar om julen. Och när Steso  Songs sjunger om julen så går det rakt in i hjärtat och så känner man att det här, det är en bit mycket viktig musikhistoria. Här hamnar jag så nära kärnan och sanningen och det som är viktigt som jag bara kan. Jag röstar på 2007 som Steso Songs år.

Annars så tycker jag You/Me är ett sjukt älskvärt band. Man blir ju bara helt knäsvag. Ja jag är nörd. Håna mig! www.myspace.com/youmeband

Indietrauma... jag vet inte ens vad det är men det känns ändå som att jag vet där. Så let there be light.

...på torsdag, närmare bestämt i Groningen, så har jag lite förslag på vad du kan göra.

Jag har nämligen tillbringat stora delar av i går kväll och natten till i dag till att myspaca (ja, myspaca är väl ett verb?) samtliga akter från torsdagens startfält på musikmässan Noorderslag. Dit jag alltså själv ska, annars vore det kanske lite konstigt beteende (inga kommentarer tack om hur det ändå är ett skumt beteende...). Det här är i alla fall vad jag kom fram till.

Rekommendaras:

The Young Knives, Disco Drive, Joy Denalane, Oh no ono, The Sunshine Underground, Uffie, Feadz, SebastiAn, Joakim, Shitdisco och Hot Gossip + samtliga svenska akter som alla är grymma (Salem al Fakir, The je ne sais qoui, Sounds like violence, Lo-fi-fnk...)

Resten av startfältet på torsdagen kan jag mer eller mindre avråda från, eller rentav varna för. Du riskerar i vissa fall bli skadad för livet av sjukt dåliga musikupplevelser om du inte är försiktig.

Varning även för små öl.

Men förutom det ska allt vara på topp. Holland rules and here we come! Återkommer möjligtvis med tips om fredagen och lördagen också, om den seriösa andan håller i sig vill säga.

Ja, så den här bloggen startade jag alltså för nåt år sen. Sen gjorde jag inget. Sen glömde jag den. Sen kom jag ihåg den. Så försökte jag hitta den. Den var borta. Så försökte jag få mailat mitt glömda lösenord. Då fanns inte min mail. Då försökte jag registrera en ny blogg. Då fanns mitt nickname redan. Då kom jag ihåg vilken mailadress jag hade uppgett. Så jag fick lösenordet. Nu är jag här. Och anledningen till att jag är det är kanske främst för att jag bara måste få upp en årsbästalista någonstans nu när 2006 är slut. Kollade precis på Musikbyråns årsbästalista och det var väl... okej. Ibland, men vissa grejer fattar jag inte alls. Som sunkiga konstiga flum-folk-psykadeliska grejer som Six Organs of Admittance. MBs reportage från San Francisco där bland annat de var med fick mig på riktigt att inte vilja åka dit. Och jag älskar San Francisco.

Sen kanske mitt nyvakna bloggbegär har en del att göra med att en viss skallig vän och arbetskamrat till mig för några månader sen gjorde bloggandet om ingenting till en konstform och livsuppgift.

Sen tänker jag att det kan ju finnas fördelar med att ha någonstans att dumpa av händelser och reflektioner från sitt liv. Ibland har jag känslan av att mitt liv inte är helt ointressant, hur trött och oinspirerad jag än må vakna på morgonen. Till exempel, nu på onsdag ska jag till Groningen i Holland på musikmässa. Det är ju inte helt ointressant? Tänk om det händer nåt kul där. En bra konsert kanske. Om jag känner mig själv rätt så är jag alldeles för disträ för att komma ihåg en sån grej länge nog att verkligen njuta av och ta vara på det minnet. Nej, jag tror det här kan vara bra för mig. Det kanske visar sig att mitt liv är top notch.