Flytt
På grund av bristande karaktär och obefintlig självdisciplin på bloggfronten flyttar jag nu tillfälligt över mitt sporadiska tyckande och tänkande till Hultsfredsbloggen där jag kanske bättre kan dölja hur pinsamt få inlägg jag får ur mig i kvartalet.
Min nya adress är alltså:
evilace
c/o Hultsfred
http://blogg.rockparty.se
God fortsättning allihop!
Från Key West till insomniaträsket
Har aldrig haft sådana här problem med att återanpassa mig. Efter två timmar sömn natten till igår och en femton timmars arbetsdag på det så tänkte jag i all min naivitet att den lilla biten med att somna senare på kvällen skulle vara som att göra pannkakor ungefär (piece of cake - jag gör pannkakor rätt ofta, helt okej på det om jag får säga så själv). Men nä. Istället går mina tankar in i speedmode och jag tillbringar halva natten med att vrida och vända och "jobba". Realistiska, every day situationer kombinerat med helt wacko grejer så klart. Exempelvis så fick jag reda på att de svarta trosor jag har tillverkas av fascister.
Jaja. Jag vet vad ni tänker. Jättesynd om mig.
Jag hade det sjukt bra i Key West - som känns som det mest kompletta resmålet jag någonsin rest till i sol och gå i shorts-syfte. Lite Karibien, lite USA, alla är laid back, alla är trevliga, inga normer gäller.
Hultsfred är nästan som Key West. Minus det mesta men plus en massa annat.
Blogga i kors
Eller - cross country blogging.
I går var jag, råttan och Ella baby i bästa Lollos kök. I Berlin. Vi drack te, åt klementin och pratade om Tyskland och Sverige och jobb och en massa annat. Sen traskade vi hem till ella igen, sov några timmar och ryan airade hem oss till smålands djupa skogar .
Sverige saknar helt klart två av sina allra, allra bästa, och Berlin är den lyckliga staden som får ha dem.
Nu ska jag schlafen. Tror jag - om det betyder sova.
Guten nacht, kanske. Jag läste franska i skolan och vet faktiskt inte bättre...
I går var jag, råttan och Ella baby i bästa Lollos kök. I Berlin. Vi drack te, åt klementin och pratade om Tyskland och Sverige och jobb och en massa annat. Sen traskade vi hem till ella igen, sov några timmar och ryan airade hem oss till smålands djupa skogar .
Sverige saknar helt klart två av sina allra, allra bästa, och Berlin är den lyckliga staden som får ha dem.
Nu ska jag schlafen. Tror jag - om det betyder sova.
Guten nacht, kanske. Jag läste franska i skolan och vet faktiskt inte bättre...
1 maj 2009
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=848218
Respekt till alliansen för en sak - de hittar sätt att kringgå Kristdemokraterna och deras absurda maktposition. Som det känns nu blir det allt svårare att känna sig provocerad av Kristdemokraterna, mitt hjärta brukar ju alltid vila hos underdogen. Nu är underdogen Kristdemokraterna. Jag är bara så genuint lycklig att leva i ett land där kristen fundamentalism inte sitter djupt rotad i svenssonsjälen.
När jag hör Göran Hägglund prata kan jag ibland nästan få för mig att han själv har lite svårt att försvara de åsikter hans parti står för. Att han helst inte pratar om det så mycket. Att han egentligen inte håller med helt och hållet.
Men jag kan ha fel.
Respekt till alliansen för en sak - de hittar sätt att kringgå Kristdemokraterna och deras absurda maktposition. Som det känns nu blir det allt svårare att känna sig provocerad av Kristdemokraterna, mitt hjärta brukar ju alltid vila hos underdogen. Nu är underdogen Kristdemokraterna. Jag är bara så genuint lycklig att leva i ett land där kristen fundamentalism inte sitter djupt rotad i svenssonsjälen.
När jag hör Göran Hägglund prata kan jag ibland nästan få för mig att han själv har lite svårt att försvara de åsikter hans parti står för. Att han helst inte pratar om det så mycket. Att han egentligen inte håller med helt och hållet.
Men jag kan ha fel.
Tack U.S.A.
Valet och kvalet
I natt smäller det. Jag är nyfiken. Jag ska erkänna det, upplever inte alls någon överflödig rapportering i svenska medier om det där valet i det där USA. Det berör mig, det är magiskt. Rättare sagt det kan bli magiskt, det kan också gå åt hela pipsvängen.
Emil Arvidsson bloggar väldigt roligt om vänsterangst. Jag känner igen mig. Angående det vidskepliga så är det i mer eller mindre full blom hos mig. Jag tror att ett lag kan förlora om jag hejar på det. Jag tycker det är lika bra att säga tvi tvi tvi över axeln för säkerhets skull ifall jag ser en någorlunda svart katt ens komma i närheten av att korsa gatan. Jag kan uppleva koncentrationsproblem om det ligger nycklar på bordet. Varför utmana ödet liksom? Visa respekt och ödmjukhet så hoppar inte ödet på dig. Tänker jag.
Enligt de som vet så kan valet avgöras redan tidigt i natt, om Ohio tillfaller Obama. Klockan 02 svensk tid stänger deras röstning.
Jag har grava sömnproblem och borde egentligen ligga till sängs kl 21 med en halv sömntablett och inget intressant att fundera över varje kväll för att jag ska fungera som en normal person. Men ändå står jag i valet och kvalet - ställa klockan? Gå upp supertidigt? Gå upp tidigt bara? Flyta på i vanlig ordning och öppna laptopen redan till frukost och surfa resultatet? Hur cool ska jag vara?
Sarah Palin...
Jag känner mig inte så cool alltså. Vänsterangst i kubik.
Nu är det godnatt
Efter en dag på Flyget...
...sorterandes och räknandes sådana här...
...och sådana här...
...och mätandes sådana här...
...så lämnar jag nu in handduken och kallar det här en dag.
I morgon ska jag blogga om Kanada och pop. För ovanlighetens skull.
The pains of being alldeles för trött för att gå på konsert
I kväll är det höstpremiär för Svenska Musikklubben på Debaser Slussen. Spelar gör löjligt tweepoppiga Brooklynbandet The Pains Of Being Pure At Heart. Fakta som i normala fall utgör ganska bra ledtrådar till var jag bör befinna mig i kväll. Men jag orkar inte. Jag är helt enkelt för trött. Och det är ingen vanlig fredagsseghet, den är befogad. I morse var fjärde gången denna vecka mitt mobilalarm stod på klockslagen 04 eller 05. Jag har sedan i måndags hunnit färdas från Stockholm till Hultsfred till Göteborg till Stockholm till Åbo med kryssning och sen tillbaka till Stockholm. Jag har avverkat ett 12 timmar långt styrelsemöte. Pratat i sömnen minst lika många timmar och drömt om otaliga tak som närmar sig och trånga utrymmen som stängs igen på ett eller annat sätt. Natten på kryssningen hade jag tydligen också konstaterat att "alla talar svenska". Vilket de så klart inte gjorde, det var finnar överallt. Och många av dem hade overall. Sen vet jag inte vad som egentligen var värst, det finska dansbandet, spyan i gången eller buffén vi serverades två gånger under samma dag.
I kväll fick jag dock min fristad framför platt-tv:n. Tyvärr på bekostnad av vad som måste vara en riktigt fin konsertkväll.
Jag låter minnet av Bon Iver på Berns i onsdags trösta mig. Och minnet av mina onda fötter den kvällen stötta mig i riktigheten i mitt beslut att stanna hemma.
The land of the free
Your keyboard is black when your baba is black
Storsändning från CDON väntade på mig nere i ICA-affären. Assid var med, Ting Tings också. Nu halvligger jag i sängen med en stor påse smågodis och datorn i knät och uppdaterar mig på omvärlden. Vad händer egentligen utanför popkollo, finns det något annat utanför popkollo? Jag är skeptisk.
I dag hade vi första hela repdagen. Ett par ändringar i banden och alla verkade bli än nöjdare än förut. Och alla är så sjukt duktiga, jag fattar faktiskt ingenting. Det är verkligen revolution på gång. Och världen finaste kids också. I'm loving popkollo just nu.
Dagens middagskonversation cirkulerade kring nyckelorden analklåda, ringmuskel, stjärt, fittläpp och lortbulle. Äckligt, jag vet. Men roligt.
Missing out
Jag vet nu vad råttan gjorde igår. Hon spelade bas med Asta Kask-trummisen på öppna scenen. Flinet nådde öronen när hon kom hem och berättade. Och jag missade allt. Jag var upptagen med att sitta i soffan och glo på gamla vänner-avsnitt.
Kommer ihåg första kvällen jag hängde själv med råttan. Det blev en hel punkkväll. Hon spelade entusiastiskt upp alla sina gamla favvolåtar för mig. Jag spelade Plug In Baby med Muse.
Nej nu måste jag gå till jobbet.
Kan knott bita fler än en gång?
I så fall är det en liten jävel här som bitit mig minst fem gånger senaste halvtimmen. Och den är för jävla liten och jag är för jävla slö och osmidig för att jag ska kunna klappa till den med två händer så den magiskt försvinner.
Var är min tjej någonstans. Borde man bli orolig när hon drog till kollot för fem timmar sen och inte svarar när man ringer? Hon brukar alltid komma hem innan läggdags. Nu är jag helt förvirrad. Sitter som paralyserad i soffan och surfar runt på jag vet inte vad. Kissnödig är jag också, men jag kan inte förmå mig att skaka fram ett initiativ just nu.
Gud vad The Heart Strings är bra. Her New Disaster är löjligt vacker.
Såg ni förresten att Way Out West släppte Lil' Kim och Kelis i dag. Dom asen.
Veronica Maggio bloggar om sitt besök på Popkollo
Ett popkollo down, en triljon to go...
Botkyrka har nu genomfört årets första popkollo, och de verkar med nöd och näppe ha överlevt. Havregryn i sovsäckar, sömnbrist, vattenkrig, mögligt bröd... ja, det vanliga. På Popkollobloggen där total anarki råder kan man följa tankar och anekdoter från deltagare och ledare i hela Sverige.
En annan bokstavskombination...
Ibland kan jag bli så himla trött på att itunesbiblioteket alltid börjar på A. Aaliyah, Alberfeldy, Adam Tensta, Addeboy vs. Cliff, Adele, Adem, Adventure Kid, Afasi & Filthy... varenda gång. Vad var det nu jag skulle lyssna på? Vilken CD rippade jag senast? Eller köpte jag nåt på itunes? Jag är för disträ att rulla genom hela alfabetet för att hitta det jag söker. Min hjärna är inte sorterad enligt alfabetet, men jag vet inte hur den är sorterad heller, och hur det ska översättas i ett katalogsystem för musik. Känns flummigt och omöjligt att sortera efter känsla. Försökte sortera min fysiska skivsamling efter genre en gång, inte ens det klarade jag av. Jag trodde att jag lättare skulle hitta fram till det jag letade efter på det sättet och att jag skulle få inspiration. Men efter att jag sorterat ur singer/songwriter-skivorna så överväldigades jag bara av hur tråkig och förutsägbar skivsamlingen kändes helt plötsligt. Det började kännas som en dålig idé och jag la ner projektet halvvägs in. Nu är det inte bara osmart sorterat, det är inkonsekvent på ett sätt som gör att bara jag kan hitta någonting, dessutom står de mesta i vägen för något annat.
Vi behöver en annan bokstavskombination. Någon som vet mitt eget bästa bör stiga fram nu och erbjuda sin expertis. Gäller även övriga områden som faller inom livskunskap. Alla de stora frågorna. Jag känner mig existentiell, samtidigt som jag bara vill ligga i horisontellt läge och glo på gamla Vänner-avsnitt.
Frida Hyvönen fick det bli förresten. Pudel känns konstigt förbisedd, eller så har jag bara missat hur sedd den blivit. Mycket möjligt.
Så att säga
Nu är det officiellt helg. Jag ska officiellt snart gå hem. Jag och råttan lider av understimulans och vet ej vad vi ska göra med oss själva. Tydligen visar det sig att vi inte har några intressen i Hultsfred. Vanligtvis jobbar vi tills vi stupar, lyckas precis ta oss hem och kanske laga mat innan vi dör, har vi energi över tränar vi, har vi inte det kollar vi på DVD. Eller så dricker vi alkohol. Inget av dessa alternativ funkar i nuläget för tydligen har vi en massa energi i hjärnan som behöver omsättas på något sätt. Och alkoholen försöker jag chilla med nu ett tag efter Roskilde. Och träning är utslutet för det är kallt ute och vi är fortfarande inte helt friska.
En tanke slår mig.
Så här såg livet ut för två veckor sen:
Så här ser det ut nu:
Mina fötter har uppenbarligen gått ner sig.
Från frihet: barfota i sanden med en öl i handen - till fångenskap - strumpor och jympadojjor doing 9 to 5 (eller 8 to 7 snarare) i ett öde kontorslandskap.
En tanke slår mig.
Så här såg livet ut för två veckor sen:
Så här ser det ut nu:
Mina fötter har uppenbarligen gått ner sig.
Från frihet: barfota i sanden med en öl i handen - till fångenskap - strumpor och jympadojjor doing 9 to 5 (eller 8 to 7 snarare) i ett öde kontorslandskap.
Åh nej, förändring
Det finns ett fåtal fasta punkter i min vardag. En av dem är musiktjänsten last.fm. Jag startar datorn, öppnar inkorgen, öppnar itunes och sen är last.fm nästa anhalt innan jag reser mig och går de två meter det är till kaffebryggaren och häller upp dagens första kopp. Den ser alltid likadan ut och den berättar för mig vad mina vänner lyssnar på och vad jag lyssnat på. Sidans uppbyggnad sitter i ryggmärgen, fastkilad i min musarms muskelminne.
Förutom i dag. Då ser sidan helt plötsligt annorlunda ut, hela designen är omgjord och allt ligger på fel ställe. Listorna visar topp 15 istället för topp 50. Jag känner mig desillissionerad och tafatt. Inte för att sidan var superspännande och optimal innan, bara för att förändring på ett sådant hemtamt område alltid känns helt fel vid första anblick, särskilt när det kommer som en total överraskning. Det känns lite som att komma hem en dag och upptäcka att någon ommöblerat ens vardagsrum. Man tänker - men va? Vem har gjort det här? Varför har inte jag fått reda på något? Och kunde de inte ha frågat mig först?
Förändring är alltid ett gissel. Ingen friend of mine. Så det här kommer jag sucka om ett tag. Jag kommer leta fel och ta upp all eventuell orätt som kan tänkas ha gjort mot mig som användare.
Sen att sidan ärligt talat ser roligare ut och verkar innehålla schyssta funktioner behöver jag inte hänge mig åt exakt nu.
Note to self
1. Placera inte (delvis) vita strumpor i samma tvätt som andra plagg som färgar av sig.
2. Om du av någon outgrundlig anledning trots allt känner att du måste göra det, placera med fördel båda strumporna i samma tvätt, inte i olika, så uppnår du en enhetlig missfärgning.
Det här faller under kategorin "kunskap som jag trodde jag tillskansat mig för många år sen", men som uppenbarligen har fått ge vika för annat viktigt under åren.
2. Om du av någon outgrundlig anledning trots allt känner att du måste göra det, placera med fördel båda strumporna i samma tvätt, inte i olika, så uppnår du en enhetlig missfärgning.
Det här faller under kategorin "kunskap som jag trodde jag tillskansat mig för många år sen", men som uppenbarligen har fått ge vika för annat viktigt under åren.
Även solen har sina dåliga dagar
As heard från Håkan Durmér, det är inte för inte den killen är presschef för Hultsfredsfestivalen.
Jag lever i dag för att jag igår valde Eurovision Song Contest framför MM-reunion på Metropol. Jag vaknar och känner mig ungefär som att någon torktumlat mig. Hela världens stängselresning, insomnianätter och långa dagar på kontoret samlade i mig. Lätt förkylning, molande värk i hela kroppen. Tänk bara hur jag hade mått om gårdagens två folköl i Slöves soffa istället hade varit åtta starka Ey Bro plus välkomstdrink på ett spritkladdigt dansgolv där Anton Ulvfot enligt uppgift dj:ade Pink Floyd? Nä, just det. Jag lever i dag tack vare att Håke i går morse annonserade att han på grund av sin nyvunna feber nog inte skulle pallra sig ner på festen han övertalat mig att gå på, det var den lilla flyktvägen jag behövde för att med gott samvete parkera mig framför tv:n och för andra året i rad avnjuta förnedringen då Sveriges bidrag kammade hem bottenplpacering.
Inte för att vara sådan, men visst förtjänade Perelli lite mer än så? Jag ber inte om en vinst, kanske inte ens en topplacering, men 21:a plats av 25? Verkligen? Jaha. Mitt musiköra måste uppenbarligen vara helt off. Jag tyckte hon ägde rätt hårt.
Roligast var nog Kristian Luuk som kommentator. Så klockrena inlägg, och hur de i takt med att kvällen gick åt pipsvängen blev mer och mer sarkastiska, rent utav missunnsamma. Love it. Björn Gustafsson var också helt okej rolig. Det bästa med hans insats var nog att ingen utanför Sverige antagligen fattade ett jota av vad han höll på med. Vilket passade alldeles perfekt denna kväll, iom att ingen i Sverige fattade ett jota av vad resten Europa höll på med. Vårt eget lilla blonda, yrvakna långfinger till resten av världen. Så, då fick vi det ur systemet.
Ja ja. Det finns poänger med att Ryssland vann. Grattis grattis. Kom inte och säg att jag är en dålig förlorare på något sätt.
Nu är det kväll igen. Hur nu det gick till. Ut ur ekorrhjulet och tillbaka in igen. Åsas tale.
Jag lever i dag för att jag igår valde Eurovision Song Contest framför MM-reunion på Metropol. Jag vaknar och känner mig ungefär som att någon torktumlat mig. Hela världens stängselresning, insomnianätter och långa dagar på kontoret samlade i mig. Lätt förkylning, molande värk i hela kroppen. Tänk bara hur jag hade mått om gårdagens två folköl i Slöves soffa istället hade varit åtta starka Ey Bro plus välkomstdrink på ett spritkladdigt dansgolv där Anton Ulvfot enligt uppgift dj:ade Pink Floyd? Nä, just det. Jag lever i dag tack vare att Håke i går morse annonserade att han på grund av sin nyvunna feber nog inte skulle pallra sig ner på festen han övertalat mig att gå på, det var den lilla flyktvägen jag behövde för att med gott samvete parkera mig framför tv:n och för andra året i rad avnjuta förnedringen då Sveriges bidrag kammade hem bottenplpacering.
Inte för att vara sådan, men visst förtjänade Perelli lite mer än så? Jag ber inte om en vinst, kanske inte ens en topplacering, men 21:a plats av 25? Verkligen? Jaha. Mitt musiköra måste uppenbarligen vara helt off. Jag tyckte hon ägde rätt hårt.
Roligast var nog Kristian Luuk som kommentator. Så klockrena inlägg, och hur de i takt med att kvällen gick åt pipsvängen blev mer och mer sarkastiska, rent utav missunnsamma. Love it. Björn Gustafsson var också helt okej rolig. Det bästa med hans insats var nog att ingen utanför Sverige antagligen fattade ett jota av vad han höll på med. Vilket passade alldeles perfekt denna kväll, iom att ingen i Sverige fattade ett jota av vad resten Europa höll på med. Vårt eget lilla blonda, yrvakna långfinger till resten av världen. Så, då fick vi det ur systemet.
Ja ja. Det finns poänger med att Ryssland vann. Grattis grattis. Kom inte och säg att jag är en dålig förlorare på något sätt.
Nu är det kväll igen. Hur nu det gick till. Ut ur ekorrhjulet och tillbaka in igen. Åsas tale.
Kan inte någon rolig maila mig nu
Jag begär inte mycket. Ingen revolution eller något. Men kan inte någon rolig bara maila mig snart? Gärna säga något kul och snällt. Jag vet inte på rak arm så där vem det skulle kunna vara, finns nog en del. Det beror ju på vad de har att säga, jag är för tillfället inte intresserad av problem eller olycka. Det skulle kunna räcka med att folk bättrade på sitt bloggande också. Kanske skrev en rad eller två om mig till och med. Att jag är smart och cool till exempel.
Ja, jag behöver bekräftelse. Jag har insomnia, nackspärr, stresshjärna och ölmage. Jag dricker sju koppar kaffe om dagen och längtar till kvällen då jag får sova. När kvällen kommer så gör jag allt utom att gå och lägga mig, och när jag väl går och lägger mig vaknar jag en miljard gånger under natten och gör konstiga saker som att möblera om i rummet eller varför inte "prata" i telefon med oroliga popkolloföräldrar, eller ännu hellre säga ett och annat sanningens ord till dumluvorna på XXXförbundet som inte fattar någonting.
Jag är inte olycklig direkt. Jag bara lever verkligen inte i stunden. Jag går runt och väntar på att något annat ska komma. Att jag ska bli klar med något någon gång. Jag blir aldrig klar med något.