Va?
Henrik Larsson blir innebandyspelare
Nu fattar jag ingenting. Men okej.
Nu fattar jag ingenting. Men okej.
Blogga i kors
Eller - cross country blogging.
I går var jag, råttan och Ella baby i bästa Lollos kök. I Berlin. Vi drack te, åt klementin och pratade om Tyskland och Sverige och jobb och en massa annat. Sen traskade vi hem till ella igen, sov några timmar och ryan airade hem oss till smålands djupa skogar .
Sverige saknar helt klart två av sina allra, allra bästa, och Berlin är den lyckliga staden som får ha dem.
Nu ska jag schlafen. Tror jag - om det betyder sova.
Guten nacht, kanske. Jag läste franska i skolan och vet faktiskt inte bättre...
I går var jag, råttan och Ella baby i bästa Lollos kök. I Berlin. Vi drack te, åt klementin och pratade om Tyskland och Sverige och jobb och en massa annat. Sen traskade vi hem till ella igen, sov några timmar och ryan airade hem oss till smålands djupa skogar .
Sverige saknar helt klart två av sina allra, allra bästa, och Berlin är den lyckliga staden som får ha dem.
Nu ska jag schlafen. Tror jag - om det betyder sova.
Guten nacht, kanske. Jag läste franska i skolan och vet faktiskt inte bättre...
Straight outta London: Stricken City
Är jag helt ute och cyklar när jag tänker El Perro Del Mar med dansanta beats och catchy gitarrhookar? Bra är det hur som helst.
1 maj 2009
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=848218
Respekt till alliansen för en sak - de hittar sätt att kringgå Kristdemokraterna och deras absurda maktposition. Som det känns nu blir det allt svårare att känna sig provocerad av Kristdemokraterna, mitt hjärta brukar ju alltid vila hos underdogen. Nu är underdogen Kristdemokraterna. Jag är bara så genuint lycklig att leva i ett land där kristen fundamentalism inte sitter djupt rotad i svenssonsjälen.
När jag hör Göran Hägglund prata kan jag ibland nästan få för mig att han själv har lite svårt att försvara de åsikter hans parti står för. Att han helst inte pratar om det så mycket. Att han egentligen inte håller med helt och hållet.
Men jag kan ha fel.
Respekt till alliansen för en sak - de hittar sätt att kringgå Kristdemokraterna och deras absurda maktposition. Som det känns nu blir det allt svårare att känna sig provocerad av Kristdemokraterna, mitt hjärta brukar ju alltid vila hos underdogen. Nu är underdogen Kristdemokraterna. Jag är bara så genuint lycklig att leva i ett land där kristen fundamentalism inte sitter djupt rotad i svenssonsjälen.
När jag hör Göran Hägglund prata kan jag ibland nästan få för mig att han själv har lite svårt att försvara de åsikter hans parti står för. Att han helst inte pratar om det så mycket. Att han egentligen inte håller med helt och hållet.
Men jag kan ha fel.
Tack U.S.A.
Valet och kvalet
I natt smäller det. Jag är nyfiken. Jag ska erkänna det, upplever inte alls någon överflödig rapportering i svenska medier om det där valet i det där USA. Det berör mig, det är magiskt. Rättare sagt det kan bli magiskt, det kan också gå åt hela pipsvängen.
Emil Arvidsson bloggar väldigt roligt om vänsterangst. Jag känner igen mig. Angående det vidskepliga så är det i mer eller mindre full blom hos mig. Jag tror att ett lag kan förlora om jag hejar på det. Jag tycker det är lika bra att säga tvi tvi tvi över axeln för säkerhets skull ifall jag ser en någorlunda svart katt ens komma i närheten av att korsa gatan. Jag kan uppleva koncentrationsproblem om det ligger nycklar på bordet. Varför utmana ödet liksom? Visa respekt och ödmjukhet så hoppar inte ödet på dig. Tänker jag.
Enligt de som vet så kan valet avgöras redan tidigt i natt, om Ohio tillfaller Obama. Klockan 02 svensk tid stänger deras röstning.
Jag har grava sömnproblem och borde egentligen ligga till sängs kl 21 med en halv sömntablett och inget intressant att fundera över varje kväll för att jag ska fungera som en normal person. Men ändå står jag i valet och kvalet - ställa klockan? Gå upp supertidigt? Gå upp tidigt bara? Flyta på i vanlig ordning och öppna laptopen redan till frukost och surfa resultatet? Hur cool ska jag vara?
Sarah Palin...
Jag känner mig inte så cool alltså. Vänsterangst i kubik.
Adele - Many shades of black
Ingen annan än jag som blir knäsvag av respekt för Englands verkliga souldrottning Adele (sorry Amy...)? Känslorna från debutalbumet 19 återuppstår i full form i och med Raconteurs-samarbetet Many Shades Of Black.
Kul för Raconteurs att få associeras med något kul också...
Lyssna kan man göra på Adeles myspace.