evilace

Att sätta sig på ett tåg tidigt i ottan till Stockholm enkom för ett möte har visst sina fördelar. Särskilt om man innan mötet hinner sätta i sig en habil lunch och kopp kaffe på Chutney och ta en svängom på Pet Sounds. Jag har tidigare klagat en del på Pet Sounds då de inte riktigt uppfyllt mina våta drömmar om vad den affären bör vara. Men den här gången så klippte jag till ordentligt och känner mig uppfylld och rik på livsenergi och pepp.

För det första gick det snabbt att lokalisera mina tre skivinköp. De kändes självklara och uppenbara. Fem minuter i butiken och jag var redo för kassan. Redan när jag lämnade affären med påsen gungandes i min hand kändes det bra. Och ännu bättre känns det nu när jag rippat in skivorna i iTunes och börjat lyssna.

Love Is All - Love Is All Mixed Up. Det vill säga, Love Is All mixade, remixade och på andra sätt alternerade av godingar som Hot Chip, Maps och The Studio för att nämna några. Helt oemotståndligt och sinnesjukt bra - såväl på papperet som på skiva. Redan en favorit.

Rubies - Explode From The Center. Äntligen i annan form än enstaka mp3:or och myspacebesök. Låter mycket lovande.

Montys Loco - Farewell Mr. Happy. Det tog exakt 40 sekunder för mig att bli kär i den här skivan. De 35 första av dessa sekunder bestod av ljudet av en typ bilmotor, på 35 kom musiken i gång, och på 40 kom Anjas röst. Jag kan inte ens förklara hur eller varför. Det bara kändes som kärlek vid första hörkastet. Anja Bigrell och Marie Eklund som utgör Montys Loco har varit i Namibia och spelat in stora delar av den här skivan. Skulle ju kunna vara ytterligare en grej som låter sjukt cool och spännande på papperet, men sen inte levererar när det kommer till kritan. Men utan att ens ha lyssnat på mer än halva skivan så känner jag redan mig lugn med att sätta hela mitt  rykte på spel och garantera att det gör den. Det är bara omöjligt att värja sig, det är så aggressivt och vackert. Man bara sugs in.

Så sugs in. Och klipp till. Säger den universellt goda smaken förkroppsligad genom, ja just det - mig.

I fredags spelade Tegan & Sara för mig på Nalen. Mig och några andra. Och trots att det stod en skitlång kille framför mig som titt som tätt böjde sig mot sin flickvän och kommenterade konserten så det inte gick att parera hans ivägen-het så var det helt magiskt. Nästan så att det var på gränsen till för bra. För bra för att det inte känns som att skivorna räcker till längre. För bra för att man känner att beroendet snarare ökade än avtog när man fick i sig en dos av dem live.

Hanna sa att de är lite som Gilmore Girls. Och det är fan sant, de snackar ju oavbrutet och snabbt och rörigt och smart och roligt och med tusen referenser och sidospår. När de inte spelar musik då. Det är antagligen en väldigt stark anledning till att jag gillar dem. Och att de är från Kanada förstås.

Bland annat så berättade de att första gången de var i Sverige så var de förband till Bryan Adams. Bryan blev dock sjuk och ställde in, så vad de gjorde var i princip att promenera några varv runt kvarteret kring hotellet där de bodde och äta på MacDonalds med sin manager, sen flög de hem igen. Tydligen var det här Sverigebesöket bättre. Vilket kändes fint att höra så klart.

Annars så pratade de mycket om fåglar. Och förhållanden. Och att det var trevligt att befinna sig i ett engelsktalande land där folket låtsades att de var roliga.

Det är ju förresten skitbra att de är två. Alla snygga stämmor som finns på skivan och som andra artister som bara kommer i ett exemplar måste ditcha live kör ju de och det blir skitsnyggt och ännu mäktigare än på skivan till och med.

Förresten så kan jag meddela att jag fick den sista t-shirten av modell svart med lila text och grejer på. Någonsin. Merchandisetjejen såg så ologiskt ledsen ut när jag bad om den i medium att jag inte fattade någonting. Sen berättade hon att det var den sista ever och jag kände mig väldigt lyckligt lottad och utvald. Den t-shirten steg i affektionsvärde snabbare än snabbt.

Jag får trösta mig med den när jag tänker på att det kommer dröja cirka en giljon år innan jag får se dem igen.

Här får ni lite Tegan & Sara i ett av sina Gilmore Girls-moments, följt av en finfin tappning av Dancing In The Dark.