Det finns en anledning...
...till att såna som jag inte ska ha bloggar. Herre min je vad seg jag är. Och likadant är det på andra kommunikativa fronter också. Myspace - jag tar upp kontakten och skickar ett meddelande till någon, denna vänliga varelse svarar mig direkt, men då hinner inte jag läsa det på en gång så jag loggar ut och vips så har det gått en vecka och jag känner mig så låg. Telefon - det ringer. Nej, jag vågar inte ens berätta vad jag gör när jag ringer. Oftast svarar jag helt enkelt inte. Jag måste liksom vara på rätt humör, det måste vara rätt tillfälle. Vilket det sällan är. Det är oftast antingen jobbtid och då kan man inte svara ens när ens bästa kompis eller mamma ringer. Eller så är det jag-kom-just-hem-från-en-skitjobbig-dag-på-jobbet-och-har-precis-gjort-mackor-och-slått-på-ett-avsnitt-av-gilmore-girls-tid - och då är det ju inte hellre ett bra läge att svara i telefon.
Men allra oftast svarar jag helt enkelt av anledningen att jag är på så trött humör, hjärnan är mos och jag känner mig som jordens andefattigaste människa och vad är det för läge att ta igen lite socialiserande med bästa vännen man inte pratat med på en månad på egentligen? Då vill man ju vara fräsch, kvick och rolig.
Men ah. Så kommer ju andra tider. När jag bara sitter och tangentbordsbajsar på det här viset. Jävla sätt. hur funkar jag egentligen? Nu är jag så trött att jag knappt orkar resa på mig. Gå och lägg dig. Ja, men då måste jag ju borsta tänderna och gå på toa. Och sen måste jag läsa lite för att "varva ner" vilket jag aldrig gör ändå och medan jag läser så hinner hanna somna och jag känner mig som den sista människan på jorden som är vaken och när jag slutar läsa och ska sova så måste jag gå på toa igen och kissa tre droppar för så funkar min blåsa eller åtminstone min tvångstanke. Sen ska jag ligga vaken ensam. Så ska tankarna snurra. Tänk på andetagen. Andetagen. Och nu vet jag att jag skulle undvika lägga-sig-stressen om jag bara gick och la mig. Jag kanske till och med skulle hinna snacka lite med hanna medan hon är vaken innan hon måste somna för att hon ska med ett tåg 05-nånting i morgon bitti. Gud stackars henne. Nu måste jag tänka på hur lyckligt lottad jag är som inte behöver ta det tåget, åka till sthlm, ha två möten och hålla en föreläsning och sen åka tåg tillbaka till hultsfred till kvällen. usch, stackars råttan.
By the way så har det rullat in sanslöst mycket anmälningar till popkollo. Pepp pepp!
Nä nu är det gonatt. Råttan here I come!
Men allra oftast svarar jag helt enkelt av anledningen att jag är på så trött humör, hjärnan är mos och jag känner mig som jordens andefattigaste människa och vad är det för läge att ta igen lite socialiserande med bästa vännen man inte pratat med på en månad på egentligen? Då vill man ju vara fräsch, kvick och rolig.
Men ah. Så kommer ju andra tider. När jag bara sitter och tangentbordsbajsar på det här viset. Jävla sätt. hur funkar jag egentligen? Nu är jag så trött att jag knappt orkar resa på mig. Gå och lägg dig. Ja, men då måste jag ju borsta tänderna och gå på toa. Och sen måste jag läsa lite för att "varva ner" vilket jag aldrig gör ändå och medan jag läser så hinner hanna somna och jag känner mig som den sista människan på jorden som är vaken och när jag slutar läsa och ska sova så måste jag gå på toa igen och kissa tre droppar för så funkar min blåsa eller åtminstone min tvångstanke. Sen ska jag ligga vaken ensam. Så ska tankarna snurra. Tänk på andetagen. Andetagen. Och nu vet jag att jag skulle undvika lägga-sig-stressen om jag bara gick och la mig. Jag kanske till och med skulle hinna snacka lite med hanna medan hon är vaken innan hon måste somna för att hon ska med ett tåg 05-nånting i morgon bitti. Gud stackars henne. Nu måste jag tänka på hur lyckligt lottad jag är som inte behöver ta det tåget, åka till sthlm, ha två möten och hålla en föreläsning och sen åka tåg tillbaka till hultsfred till kvällen. usch, stackars råttan.
By the way så har det rullat in sanslöst mycket anmälningar till popkollo. Pepp pepp!
Nä nu är det gonatt. Råttan here I come!