evilace

Ge mig mer hip-hop. Inte ryggsäckship-hop à la Sage Francis (sorry Nygård...), för det har ärligt talat aldrig rockat min värld. Inte medveten, politisk hip-hop (läs tråkig hip-hop) à la Common eller liknande, det är jag för rastlös för.

Hip-hop i min värld finns ju till för att vädra sina aggresioner, och att göra det över ett mäktigt beat som gärna får vara sjukt svängigt samtidigt. Så man känner sig som kungen, bokstavligen över, PÅ världen.

Det finns inget politiskt korrekt med hip-hop, det måste töja på reglerna för att vara riktigt intressant.

Jag kom på när jag åkte tåg hem från Stockholm till Hultsfred häromdagen att jag har abstinens efter hip-hop som svär, som är aggresiv, där man blir lite svag i knäna för att dissarna som spottas ut är så jävla snygga och biter så hårt och är så snyggt spottade att man inte fattar hur det går till.

Det är nog det som är lite problemet med Lady Sovereigns skiva förresten, den är för polerad. Det bästa jag vet med henne är ju att hon är så jävla arg och obscen. Jag älskar att stå i publiken när hon med lika delar charm, finess och sociala övertramp halvt förolämpar publiken eller driver med sina back-uprappare från scenen. Då bara ler jag.

Jag tror det är för att det känns som att hon skulle kunna sätta vem som helst på plats, heta de Bush eller Reinfeldt. De skulle typ kissa på sig av nervositet om hon fick en session med dom och springa hem och självmant tatuera in WANKER i pannan.

Då får man ju hopp om världen tänker jag. Då känner man sig som att man är on top of the motherfuckin' world. Ordets makt, och konst.

"Champaigne in my campaigne, Kim for major" - yes baby, jag kommer inte hindra dig.

Men jag behöver meeeeer. Så ge mig tips, för min samling hip-hop är för sorglig och utdaterad för tillfället. Så vet ni några som svänger lika fint som Beatnuts, svär lika snyggt som Mitchell Brothers, pimpar lika hårt som Lil' Kim eller rappar så grymt om ingenting som Missy Elliott - ja då vill jag att ni tipsar mig. Mmmm-kay?