Världens bästa människa
Sitter du också och funderar över vem det är? Då kan du lägga av med det nu. Det är nämligen jag. Och av vilken anledning förtjänar jag denna utmärkelse på denna högt aktade och respekterade blogg? Jo:
5,7 km löpning
90 sit-ups
30 armhävningar (mina armar är genetiskt desformerade tunna slangliknande saker som saknar förmåga att odla muskler - 30 är a lot a lot)
32 benhävningar
2 spiken (längd: 2 verser "en sockerbagare")
stretchning vid 2 tillfällen under detta pass
cykling med passagerare på pakethållaren (yes i know, illegal, but pretty sportif dontcha think?) till och från hagadal där ovanstående tog plats.
Den enda som möjligtvis kan aspirera på denna titel mer än jag är råttan som förutom ovanstående även precis lagat mitt punkterade bakdäck på cykeln. Direkt efter att vi kom hem också, ungefär samtidigt som jag ramlade ner i soffan och började skriva detta blogginlägg. Okej okej, råttan vinner. Men jag är klockren tvåa.
Känns som jag precis gjort bot för tre veckors kollo-inaktivitet på spåren. Jag är bara så jävla stolt att jag har kondis kvar uppenbarligen. Jag känner mig helt jävla oövervinnelig just nu. Trodde jag skulle säcka ihop efter ett par kilometer innan jag gav mig ut. Men icke! I fuckin rule.
Greys Anatomy by the way. Jag sa ju att vi skulle kolla på något med något mindre adrenalin- & pulshöjande faktor än fucking prison break som var helt sjukt over the top senast. Ja så vi slänger väl på en Greys Anatomy, för det är ju den perfekta mysserien att mjukstarta en söndag med tänker vi. Och vad händer? Alla svävar under dödsfara under två hela avsnitt (gick ju inte att sluta kolla efter ett när allt hängde i luften) på grund av en bomb som sitter placerad så klart i en patient som ska opereras och enda anledningen till att den inte sprängs och dödar alla är att en rånervös 22-årig tjej har handen i patientens bröstkorg och om hon flyttar den så dör ju såklart alla. Samtidigt ska det födas barn och opereras i salen bredvid. Stånk & stön, jag tror vi satt en millimeter från skärmen till slut. All denna spänning, när ska den lämna mig i fred?
Jaha, nu drar råttan igång gräsklipparen. Det innebär alltså att jag måste hänga tvätt, sätta på en ny tvätt och dammsuga hela nedervåningen minst för att min dag fortfarande ska kännas duktig. Fan.
5,7 km löpning
90 sit-ups
30 armhävningar (mina armar är genetiskt desformerade tunna slangliknande saker som saknar förmåga att odla muskler - 30 är a lot a lot)
32 benhävningar
2 spiken (längd: 2 verser "en sockerbagare")
stretchning vid 2 tillfällen under detta pass
cykling med passagerare på pakethållaren (yes i know, illegal, but pretty sportif dontcha think?) till och från hagadal där ovanstående tog plats.
Den enda som möjligtvis kan aspirera på denna titel mer än jag är råttan som förutom ovanstående även precis lagat mitt punkterade bakdäck på cykeln. Direkt efter att vi kom hem också, ungefär samtidigt som jag ramlade ner i soffan och började skriva detta blogginlägg. Okej okej, råttan vinner. Men jag är klockren tvåa.
Känns som jag precis gjort bot för tre veckors kollo-inaktivitet på spåren. Jag är bara så jävla stolt att jag har kondis kvar uppenbarligen. Jag känner mig helt jävla oövervinnelig just nu. Trodde jag skulle säcka ihop efter ett par kilometer innan jag gav mig ut. Men icke! I fuckin rule.
Greys Anatomy by the way. Jag sa ju att vi skulle kolla på något med något mindre adrenalin- & pulshöjande faktor än fucking prison break som var helt sjukt over the top senast. Ja så vi slänger väl på en Greys Anatomy, för det är ju den perfekta mysserien att mjukstarta en söndag med tänker vi. Och vad händer? Alla svävar under dödsfara under två hela avsnitt (gick ju inte att sluta kolla efter ett när allt hängde i luften) på grund av en bomb som sitter placerad så klart i en patient som ska opereras och enda anledningen till att den inte sprängs och dödar alla är att en rånervös 22-årig tjej har handen i patientens bröstkorg och om hon flyttar den så dör ju såklart alla. Samtidigt ska det födas barn och opereras i salen bredvid. Stånk & stön, jag tror vi satt en millimeter från skärmen till slut. All denna spänning, när ska den lämna mig i fred?
Jaha, nu drar råttan igång gräsklipparen. Det innebär alltså att jag måste hänga tvätt, sätta på en ny tvätt och dammsuga hela nedervåningen minst för att min dag fortfarande ska kännas duktig. Fan.
Kommentarer
Trackback