evilace

Folk är så arga. Folk har så mycket uppfattningar. Folk tänker så tvärbestämt och tydligt åt ett eller annat håll. Folk har ingen aning men skäms inte för det. Folk är så konstiga.

Jag däremot, jag är fulländad!

Nej men jag har också varit blind. Bara det att nu vet jag bättre. Tyvärr. Önskar nästan att jag hade fått behålla distansen. Sluppit se skiten. Sluppit se folk med skit över hela nyllet utan att lägga märke till det. Känt mig mer förlåtande. Bibehållit en diplomatisk hållning. Trott det bästa om folk. Känt mig som en hel och ren och fin människa.

Nu måste man ju välja. Det är ju skitjobbigt. Jävla fan.

Det fanns en gång i tiden då jag faktiskt brydde mig om vad alla tyckte om mig och var mån om att ha en bra relation till alla oavsett vilken uppfattning jag hade om dem. Det har rätt mycket försvunnit. Jag är beredd att förlora. Att ta konsekvenser. Och det skrämmer mig lite. Jag vet liksom inte var det leder. Känns ju dumt att agera i affect och förlora på det och sen inse att det var känslorna som spelade spelet med en och att lite perspektiv hade gjort susen.

Jag gillar inte känslan av att inte ha något att förlora. Kanske för att jag har något att förlora. För att jag är en envis jävel som inte kan släppa saker. Så lojal att det är löjligt.

Nu ställer jag mig frågan: vad är det bästa som kan hända? Bara för att veta vad utdelningen blir om jag hänger kvar. Och det som skrämmer mig är att det bästa jag kan föreställa mig inte är tillräckligt längre.

Är det bara ett fräscht perspektiv jag behöver för att känna annorlunda? Eller är jag bara rädd för förändring.

I don't fucking know.