evilace

Är jag. I går är jag på norsk-svensk unionsgrej för musikbranschen på Nalen. Jag dricker öl. Jag dricker till och med många öl. Jag blir full. Jag blir extra full för jag dricker aldrig annars och min toleransnivå ligger på minus typ. Jag låter råttan åka hem själv till Hagsätra för jag prioriterar tydligen att stanna kvar och dricka mer öl och mucka med indie-Niklas och sellout-Emil. När jag är klar med det och blir utkörd från Nalen så har tunnelbanan slutat gå. Jag lyckas inte lokalisera lämplig buss i rätt färdriktning så jag tar taxi för 250 spänn. Anländer till Hagsätra ungefär en halvtimme efter det att råttan kommit hem. Också hon med taxi för 250 spänn.

Vaknar i dag kl 10:20. Tittar på mobilen och ser ett meddelande med den här texten: "Hej Åsa! Skulle vi mötas vid 09? Jag sitter på Wayne's Coffee vid centralen". Slås av ångest. Och av hur osannolikt det känns att jag fortfarande är så packad. Ringer mitt klockan nio-möte, hon sitter fortfarande på Wayne's och väntar. Hon säger dessutom att det inte gör så mycket när jag försöker be om ursäkt och intyga vilken hemsk människa jag är och att hon har rätt att hata mig och att jag ska köpa öl till henne nästa gång vi ses (ja det är tydligen det jag tycker funkar som plåster på såren - mera öl...).

Jag är världens sämsta människa. Och fortfarande full 14:53 på Uppsala Konsert & Kongress. Med en råtta som helt oförtjänt och ologiskt fortfarande tycker om mig och säger fina saker.