evilace

Tydligen vill jag inte mig själv väl den här kvällen. Istället för att leta upp någon schysst rulle att glo på och bara sjunka ner i passivitet så blev mitt projekt att möblera om den här bloggen. Nåväl, låt gå då. Men nu ertappade jag precis mig själv med att kolla mina gamla timrapporter. Jovisst, det var en period på några månader även förra året då jag gjorde sådana här timrapporter. Jag tror fenomenet kan förklaras så här. På mitt jobb förväntas man jobba övertid. Eller snarare - man förväntas jobba ideellt/gratis en hel del tid utöver den tiden man faktiskt är anställd att jobba. Det har sin förklaring i arten av jobbet som ibland är jävligt intensivt och dessutom förlagt på kvällar och helger lite då och då. Som till exempel när det är dags för festival - kanske inte helt logiskt att klocka ut 17:00 på fredagen då. Det kompenseras på en del sätt, förutom den extra semesterveckan så är mitt jobb ett ganska fritt sådant, obundet, för att inte säga kul, utvecklande och bitvis världens adrenalinkick. Allt det väger faktiskt mer eller mindre upp det man får ge upp i form av förlorad ledighet. Så långt allt väl. Men - formeln är ändå rätt svår. Det är mycket ansvar som läggs på den enskilda medarbetaren när det gäller att själv styra upp sitt jobb. Att både klara arbetsuppgifterma och att göra det utan att tappa förstånd och mental hälsa. Det är upp till var och en att dra gränser och att veta var gränserna ska dras. Att säga ifrån när det blir övermäktigt. Ja, alla som har varit i en någorlunda liknande sits vet ju hur enkelt det är. Försöka avgöra om man inte klarar pressen för att det faktiskt är för mycket, eller om det är man själv som inte klarar av så mycket.

Det man har haft är ändå alltid friheten. Frihet under ansvar. Man vet att man jobbar skiten ur en en period och det är okej för någonstans där framme ser man att man kommer kunna kompensera det. Man kanske inte kan styra över lika mycket av sin fritid som andra människor med vanliga jobb, men man är å andra sidan inte bunden till en fysisk arbetsplats 08 - 17, måndag till fredag. Man kan flexa. Man kan jobba på resande fot. Man kan sitta i sina föräldrars hus i Borlänge och jobba en torsdag och fredag för att på så sätt få spendera mer tid med sin familj som man älskar och saknar och inte kunnat träffa på länge för att ens jobb har omöjliggjort det. Här någonstans ligger ju nyckeln till den kick-back som min arbetsgivare ger mig i utbyte mot det ansvar jag tar. Devisen sitt tills du är klar gäller. Ja, och när jag är klar då så sitter jag inte längre bara för att någon helt plötsligt fått för sig att jag ska det. Och jag tycker inte heller att jag ska behöva be om lov för att få resa på mig.

Timrapporten från förr var det ja, så här såg det ut senast jag kände att jag behövde facit på mitt arbete, år 2006:

Maj: 213 h
Juni: 248,5 h
Juli: 177 h
Augusti: 301,5 h
September: 217 h

Jag skulle hellre vilja att jag inte kände att jag behövde något sånt facit.