Alla dessa val
Jag tror jag kommit på vad mitt absolut största, mest genomgående problem är. Jag klarar inte av att välja. Jag är för jävla rädd att välja fel, att utesluta någon möjlighet, att gå miste om något, att chansa på något och sen stå där med ingenting. Sen tänker jag rätt trögt också. För det måste ju vara en del av det. Att jag inte på en gång klarar av att utvärdera en situation, att tänka igenom vilka möjligheter som finns och sen välja, att kunna härleda vilket val som leder till störst tillfredsställelse för mig. Att jag inte själv fattar vad jag mår bra av. Att jag inte vet vad jag själv tycker förrän i allra sista sekunden.
Det är till exempel därför jag måste packa tio t-shirts och tre par jeans när jag ska iväg över en helg. Plus träningskläder. Ifall jag får för mig att jag ska ut och springa. För hur ska jag veta i dag vad jag vill ha på mig i morgon? Det känns som att det finns trettiotusen olika scenarier som kan uppstå under dessa två, tre dagar också som man måste vara förberedd för. Ifall att.
Svara på mail? Gör ni det? Jag önskar verkligen jag var typen som snabbt och effektivt plöjde mailboxen på morgonen och sen lät det vara. Istället är jag idioten som läser mailen, markerar dem som olästa igen om jag inte vet exakt hur jag ska svara just då, och låter dem ligga där som ett jävla skavsår i magen. För grejen är att jag vet inte hur jag ska svara, jag har för svårt att värdera innehållet i dessa mail och är rädd att jag missar något eller pajar något, eller ännu värre - glömmer något som var värt att kommas ihåg - om jag helt enkelt svarar och arkiverar dem i lämplig mapp.
Sen har vi de andra sakerna, de livsavgörande, stora frågorna som är snudd på omöjliga att ta i. Jag tror fan aldrig jag tagit ett aktivt livsbeslut. Ingenting som inte känts helt självklart och logiskt och som ett naturligt nästa steg. Och nu står jag här med ett gäng riktigt stora livsfrågor. Med en massa påverkande faktorer som ligger utanför min kontroll och gör mig om möjligt ännu mer handlingsförlamad.
Just nu: Jobbet. Boendet. Staden. Jobbet.
Kan en blixt från klar himmel snälla träffa mitt hjärncenter?
Det är till exempel därför jag måste packa tio t-shirts och tre par jeans när jag ska iväg över en helg. Plus träningskläder. Ifall jag får för mig att jag ska ut och springa. För hur ska jag veta i dag vad jag vill ha på mig i morgon? Det känns som att det finns trettiotusen olika scenarier som kan uppstå under dessa två, tre dagar också som man måste vara förberedd för. Ifall att.
Svara på mail? Gör ni det? Jag önskar verkligen jag var typen som snabbt och effektivt plöjde mailboxen på morgonen och sen lät det vara. Istället är jag idioten som läser mailen, markerar dem som olästa igen om jag inte vet exakt hur jag ska svara just då, och låter dem ligga där som ett jävla skavsår i magen. För grejen är att jag vet inte hur jag ska svara, jag har för svårt att värdera innehållet i dessa mail och är rädd att jag missar något eller pajar något, eller ännu värre - glömmer något som var värt att kommas ihåg - om jag helt enkelt svarar och arkiverar dem i lämplig mapp.
Sen har vi de andra sakerna, de livsavgörande, stora frågorna som är snudd på omöjliga att ta i. Jag tror fan aldrig jag tagit ett aktivt livsbeslut. Ingenting som inte känts helt självklart och logiskt och som ett naturligt nästa steg. Och nu står jag här med ett gäng riktigt stora livsfrågor. Med en massa påverkande faktorer som ligger utanför min kontroll och gör mig om möjligt ännu mer handlingsförlamad.
Just nu: Jobbet. Boendet. Staden. Jobbet.
Kan en blixt från klar himmel snälla träffa mitt hjärncenter?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Stoppa valfriheten!
Trackback