Marit krönikörar grymt i Dalarna
Satt och surfade presslänkar för den snart stundande Rookiefestivalen och ramlade då av en händelse in på en krönika av Marit Bergman i Dalarnas Tidningar. Vanligtvis får jag faktiskt dessa krönikor skickade till mig i riktigt tidningsurklipp-format av min grymma låtsasfar Perra. Lyxigt värre. För Marit är nog min favoritkrönikör. Hon skriver nästan alltid om intressanta ämnen, bara där sticker hon ut i branschen som oftast verkar handla om konsten att skriva så intressant som möjligt om helt meningslösa saker. Ordbajs, icke-känslor, icke-händelser, o-avtryck. Marit har ett alldeles eget sätt att resonera, redig och genomtänkt men ändå oförutsägbar och okonventionell. Sen blandar hon "okej" åsikter och språkbruk med mindre korrekt dito på ett sjukt träffsäkert sätt. Jag tror alla som får ta del av Marits tankar och reflektioner över världen automatiskt gillar henne ytterligare ett par snäpp.
Ett vanligt ämne från denna popprinsessa och modedrottning är avundsjuka. Rätt kul att läsa för det förklarar en del om mekanismerna bakom avundsjuka. För många känns det kanske rätt otippat att tjejen som har tusentals fans som slaviskt följer hennes musik, klänningval och sakfrågor med beundran och osvikligt stöd skulle kunna vara avundsjuk på någon annan. Allra minst Angelina Jolie. Men man fattar ju vad hon menar. Hon har ju delvis rätt, det funkar så. Och samtidigt så funkar det inte så. Samtidigt som hon kan vara osynlig och dissas i vissa sammanhang hon riktat sig in på så har hennes karriär och person en helt sanslös medvind. I ett parallell-universum från den tankebana hon för tillfället slagit sig in på så roterar hela världen kring hennes axel. Där sätter hon reglerna, hon är ledaren, folk lyssnar på henne, hon ger intryck, avtryck.
Jag tycker det är en bra värld. Jag känner mig alltid lite tryggare och gladare och mer optimistisk i min framtidstro när jag blir varse om Marit-världen. Hennes ideal känns som den rediga och välbehövliga huskur samhället behöver. Låt oss enas kring att rediga Marit vinner alla gånger över vilken påklistrat skör knasboll som helst. Gräset är fan inte grönare på den sidan, det är novelties. Ingen bryr sig om en vecka. Det är icke-känslor, icke-händelser, för tillfället iklädda ett tjusigt språkbruk som kan lura en till att tro att det fanns substans där.
Nä. Marit for president. Nuff said!
Ett vanligt ämne från denna popprinsessa och modedrottning är avundsjuka. Rätt kul att läsa för det förklarar en del om mekanismerna bakom avundsjuka. För många känns det kanske rätt otippat att tjejen som har tusentals fans som slaviskt följer hennes musik, klänningval och sakfrågor med beundran och osvikligt stöd skulle kunna vara avundsjuk på någon annan. Allra minst Angelina Jolie. Men man fattar ju vad hon menar. Hon har ju delvis rätt, det funkar så. Och samtidigt så funkar det inte så. Samtidigt som hon kan vara osynlig och dissas i vissa sammanhang hon riktat sig in på så har hennes karriär och person en helt sanslös medvind. I ett parallell-universum från den tankebana hon för tillfället slagit sig in på så roterar hela världen kring hennes axel. Där sätter hon reglerna, hon är ledaren, folk lyssnar på henne, hon ger intryck, avtryck.
Jag tycker det är en bra värld. Jag känner mig alltid lite tryggare och gladare och mer optimistisk i min framtidstro när jag blir varse om Marit-världen. Hennes ideal känns som den rediga och välbehövliga huskur samhället behöver. Låt oss enas kring att rediga Marit vinner alla gånger över vilken påklistrat skör knasboll som helst. Gräset är fan inte grönare på den sidan, det är novelties. Ingen bryr sig om en vecka. Det är icke-känslor, icke-händelser, för tillfället iklädda ett tjusigt språkbruk som kan lura en till att tro att det fanns substans där.
Nä. Marit for president. Nuff said!
Kommentarer
Trackback