evilace

Bara fem timmars tågresande kvar, sen ligger Borlänge under mina fötter. I dag hade tågkompaniet dessutom vänligheten att bistå med ett riktigt, kustpilentåg, och inte krösatåg som de senaste tre gångerna jag rest med dem. Ett Gilmore, ett par medhavda avocadomackor och en kaffe och jag känner genast harmoni och välvilja mot världen.

Rory (dotter i Gilmore Girls) var typ roligast i hela världen när hon i förra avsnittet precis hade kommit på att hon inte gjort tillräckligt mycket charity work och extra curricular activities för att komma in på Harvard. Dean (hennes pojkvän) försöker övertala henne att slappna av och ändå njuta av ledigheten lite. Då säger Rory:

"But I can't! I need to find a retarded kid and teach him how to play softball"

Fan vad det fångar skevheten med ideellt arbete ibland. För vem gör man saker egentligen? Hur genomtänkt och idealist är man, egentligen?

I övrigt så tvivlar jag på att det här året kommer att bjuda på något vackrare och mer avväpnande än fantastiska Adele och hennes debutskiva 19. Myspejsa henne vettja om ni inte redan lyssnat.

Dagens retro är helt klart Roy Orbison "I drove all night" och Mama Cass "Make your own kind of music".