Årets första springtur
Ja, här sitter jag och är sjukt nöjd med mig själv. Med all rätt också. I dag genomförde jag nämligen årets första springtur. Och jag överlevde.
Mitt största problem (eller nej okej jag överdriver inte största då men ni fattar) med vintern är att man blir så låst. Det är vare sig väder eller dagsljus till att aktivera sig utanför hemmets dörrar och därför har man två alternativ om man inte vill möta våren med förtvinade muskler och allmänt dålig kondis. Man kan 1) spela innebandy, 2) gymma.
Mitt vanliga jag spelar innebandy på vintern. Men sen sju av mina före detta lagkamrater tog studenten i somras och flydde byn illa kvickt, ytterligare två gick och fick barn och ytterligare en annan helt enkelt prioriterade en helt annan, helt värdelös sport (handboll), så är inte det så enkelt. Mitt forna innebandylag är ett minne blott.
Så jag svalde min världsbild och sökte mig till Vimmerby. Det funkade ju så länge Bozobilen gick och man faktiskt kom till träningarna. Nu när chauffören av Bozobilen även hon dragit, min råtta är i huvudstaden och jag fortfarande inte har körkort så hör även denna lagmedverkan till historieskrivningen.
Så det blev gymet då som kompensation. Men man, är det trist ibland. Och luktar gör det. Och okej, man odlar lite muskler och det är bra, men kondisen fortsätter ju lida. Träningscykeln just doesn't cut it.
Så i dag bestämde jag mig. Jag drog från jobbet redan vid fyra så jag skulle hinna ut innan det blev mörkt. Så gav jag mig ut. Och fan vad skönt det var. På riktigt så tyckte jag att det var skönt.
Jag hade trott att jag skulle avlida, senast jag provade på det här med att springa, under den sista träningen med Vimmerby jag var på, så fick jag på riktigt blodsmak i munnen.
Men här sprang jag, och ingen blodsmak. Jag kände mig som kungen.
Och så fort det började bli jobbigt så behövde jag bara tänka på träningscykeln på gymet för att vilja springa 5 mil hellre än att cykla 15 minuter. Fan så tråkig träningscykeln är... Fatta folk som går på spinning??? De måste ju vara självplågare.
Tjugofem minuter sprang jag. Tycker jag var godkänt för ett första lopp. Borde innebära att jag sprang 3,5 km. Då är inte femman borta och Ace är snart back in the game.
Hallelujah. Peace!
Mitt största problem (eller nej okej jag överdriver inte största då men ni fattar) med vintern är att man blir så låst. Det är vare sig väder eller dagsljus till att aktivera sig utanför hemmets dörrar och därför har man två alternativ om man inte vill möta våren med förtvinade muskler och allmänt dålig kondis. Man kan 1) spela innebandy, 2) gymma.
Mitt vanliga jag spelar innebandy på vintern. Men sen sju av mina före detta lagkamrater tog studenten i somras och flydde byn illa kvickt, ytterligare två gick och fick barn och ytterligare en annan helt enkelt prioriterade en helt annan, helt värdelös sport (handboll), så är inte det så enkelt. Mitt forna innebandylag är ett minne blott.
Så jag svalde min världsbild och sökte mig till Vimmerby. Det funkade ju så länge Bozobilen gick och man faktiskt kom till träningarna. Nu när chauffören av Bozobilen även hon dragit, min råtta är i huvudstaden och jag fortfarande inte har körkort så hör även denna lagmedverkan till historieskrivningen.
Så det blev gymet då som kompensation. Men man, är det trist ibland. Och luktar gör det. Och okej, man odlar lite muskler och det är bra, men kondisen fortsätter ju lida. Träningscykeln just doesn't cut it.
Så i dag bestämde jag mig. Jag drog från jobbet redan vid fyra så jag skulle hinna ut innan det blev mörkt. Så gav jag mig ut. Och fan vad skönt det var. På riktigt så tyckte jag att det var skönt.
Jag hade trott att jag skulle avlida, senast jag provade på det här med att springa, under den sista träningen med Vimmerby jag var på, så fick jag på riktigt blodsmak i munnen.
Men här sprang jag, och ingen blodsmak. Jag kände mig som kungen.
Och så fort det började bli jobbigt så behövde jag bara tänka på träningscykeln på gymet för att vilja springa 5 mil hellre än att cykla 15 minuter. Fan så tråkig träningscykeln är... Fatta folk som går på spinning??? De måste ju vara självplågare.
Tjugofem minuter sprang jag. Tycker jag var godkänt för ett första lopp. Borde innebära att jag sprang 3,5 km. Då är inte femman borta och Ace är snart back in the game.
Hallelujah. Peace!
Kommentarer
Trackback