He he
Marit & Titiyo - 300 Slow Days In A Row.
Video av Cecilia Nordlund
Alla prenumererar väl förresten på Marits musik? Om inte är adressen www.maritbergman.net. Och prenumererar ni inte på tidningen Filter heller så kan ni lika gärna ta tag i den pucken nu när ni håller på och styra upp era liv och då är det här ni ska gå in: www.magasinetfilter.com. Det är nog världens bästa tidning, I Sverige.
Annars har det varit mycket sommar och festival nu. Genomlever för tillfället den sedvanliga post-festival-febern & snuvan. Nyser som en besatt så fort en centimeter av min hud exponeras för luft (exklusive nyllet, thank god..).
Skönt att vara tillbaka i civilisation, bänkad i soffan framför teven och Gilmore. Ja, ni vet det vanliga. Igår sträckläste jag en deckare. Hade precis kommit hem från jobbet då ynkligheten och febern hann fatt med mig och blev nedbäddad under duntäcke medan råttan ställde sig vid spisen och lagade gooood mat. Då passade det bra med en lättläst bok. Men vad ska jag läsa i dag?
Bäst på Hultsfred var nog First Aid Kit. Skyhöga förhoppningar och ändå inte ett uns besvikelse, bara tvärtom. De rulade skjortan av hela Stora Dans. Annars... Mycket på Atlantis i år. Rufus Wainwright blev jag lite kär i faktiskt. Det första jag hörde honom säga när jag kom till konserten var "you all look so fuckable, I need to get out of here". Det var roligt.
På Peace And Love var det CSS. Kroppsstrumpa och allt. Kollosalt bra. Annars mycket crazygrejer, ompa ompa från Manu Chao och sånt därnt. Mycket svenskt. Och Sex Pistols. Chefen var lyrisk, jag vet inte. Inte för att jag såg det. Men jag vet inte ändå. Det känns verkligen inte som att det kan ha varit bra. Men jag vet inte, media är ju väldigt exalterade över detta program så jag kan ha fel. Chrystal Castles såg jag också två låtar på och det var grymt. Annars så var det vovvarna och mamma Mäd och Perra som lockade till Borlänge allra mest.
På Roskilde var det Radiohead. Radiohead, Radiohead, Radiohead. Och sol. Och västra campingen. Och dricka för att överleva, både det ena och det andra. Och frozen Strawberry Daquiri... som jag har saknat strawberry daquiri. The Tings Tings var grymma. Robyn var helt galet, vilken kärlek, vilket kaos. Tältet var smockat. Vilket mer eller mindre var läget på de flesta konserter i år, känns som att det var en osedvanligt dedikerad publik. Vilke jag kan fatta, för det var ett starkt program, i mina ögon. Och folk med ögon liknande mina går gärna på konserter när de är på festival, därav folkmängd. Trevligt och kul, men sjukt jobbigt när man redan är på väg att smälta bort och smälla av i värmen och helst vill ha tältet för sig själv.
Dagens finaste pop: The Heart Strings.
Video av Cecilia Nordlund
Alla prenumererar väl förresten på Marits musik? Om inte är adressen www.maritbergman.net. Och prenumererar ni inte på tidningen Filter heller så kan ni lika gärna ta tag i den pucken nu när ni håller på och styra upp era liv och då är det här ni ska gå in: www.magasinetfilter.com. Det är nog världens bästa tidning, I Sverige.
Annars har det varit mycket sommar och festival nu. Genomlever för tillfället den sedvanliga post-festival-febern & snuvan. Nyser som en besatt så fort en centimeter av min hud exponeras för luft (exklusive nyllet, thank god..).
Skönt att vara tillbaka i civilisation, bänkad i soffan framför teven och Gilmore. Ja, ni vet det vanliga. Igår sträckläste jag en deckare. Hade precis kommit hem från jobbet då ynkligheten och febern hann fatt med mig och blev nedbäddad under duntäcke medan råttan ställde sig vid spisen och lagade gooood mat. Då passade det bra med en lättläst bok. Men vad ska jag läsa i dag?
Bäst på Hultsfred var nog First Aid Kit. Skyhöga förhoppningar och ändå inte ett uns besvikelse, bara tvärtom. De rulade skjortan av hela Stora Dans. Annars... Mycket på Atlantis i år. Rufus Wainwright blev jag lite kär i faktiskt. Det första jag hörde honom säga när jag kom till konserten var "you all look so fuckable, I need to get out of here". Det var roligt.
På Peace And Love var det CSS. Kroppsstrumpa och allt. Kollosalt bra. Annars mycket crazygrejer, ompa ompa från Manu Chao och sånt därnt. Mycket svenskt. Och Sex Pistols. Chefen var lyrisk, jag vet inte. Inte för att jag såg det. Men jag vet inte ändå. Det känns verkligen inte som att det kan ha varit bra. Men jag vet inte, media är ju väldigt exalterade över detta program så jag kan ha fel. Chrystal Castles såg jag också två låtar på och det var grymt. Annars så var det vovvarna och mamma Mäd och Perra som lockade till Borlänge allra mest.
På Roskilde var det Radiohead. Radiohead, Radiohead, Radiohead. Och sol. Och västra campingen. Och dricka för att överleva, både det ena och det andra. Och frozen Strawberry Daquiri... som jag har saknat strawberry daquiri. The Tings Tings var grymma. Robyn var helt galet, vilken kärlek, vilket kaos. Tältet var smockat. Vilket mer eller mindre var läget på de flesta konserter i år, känns som att det var en osedvanligt dedikerad publik. Vilke jag kan fatta, för det var ett starkt program, i mina ögon. Och folk med ögon liknande mina går gärna på konserter när de är på festival, därav folkmängd. Trevligt och kul, men sjukt jobbigt när man redan är på väg att smälta bort och smälla av i värmen och helst vill ha tältet för sig själv.
Dagens finaste pop: The Heart Strings.
Kommentarer
Trackback