Sammanfattningsvis
Har varit lite frånvarande på bloggen ett tag nu på grund av mitt borlänge- & tågfarande. Tänkte därför sammanfatta det tjafs som farit genom huvudet på mig de senaste dagarna.
Men först av allt - uppdraget. Det gick bra. Jag fick till och med sällskap av min gamle bäste vän Carro (a.k.a. DJ Princess) och Bärjegård 1&3 (Bärjegård 3= bäbis-Leo) då jag & Zeke begav oss iväg på det stora äventyret till andra sidan stan och djuraffären. Zeke är så tokgrym, han ser sig för innan han går över vägen - innan jag hinner dra honom i kopplet för att han ska undvika att springa ut framför lastbilar och andra fordon. Fan vilken smart deg alltså, you gotta love him. Det enda som möjligtvis var den lilla fadäsen på denna tripp var att underverket Zeke fortsatte med impulsen att pinka revir även inne på djuraffären. Lyckades nog stoppa honom någorlunda, fick ta upp honom och bära honom i famnen istället. Men ja, det luktade väl gott och spännande där i hörnen. Fick under flera promenader också motstå impulsen att dra undan Zeke när han stod och nosade i gult snö... Hur ska man göra egentligen? Det är ju råäckligt, men samtidigt helt naturligt antar jag. Jag vet att Zeke är smart, men skulle han haja ultimatumet nosa kiss vs. pussa lillmatte i fejjan? I don't know. Den biten får jag lösa vid nästa visit.
Jag och Carro kollade bio sen på kvällen - Järnets Änglar. Överraskande bra. Hon som hade huvudrollen i Grabben i graven bredvid verkade faktiskt ha opererat ut pinnen från sitt rektum nu och var betydligt mer behaglig och relaxad här. Så har du ingen rapport om Hultsfredsfestivalens funktionärsantal att läsa igenom eller en telefonkatalog att memorera så kan du nog lägga ett par timmar på att se den här filmen.
Igår var jag så jävla pissed på allt. Först var det hejdå till alla jag tycker om. Mamma drog i söndags för att hälsa på brorsan i Trollhättan (tönt, varför ska han få hänga med mamma - och varför har hon aldrig hälsat på mig i Hultsfred???). Sen var det farväl till Perra och Zeke när jag och råttan skulle vandra till tåget. När tåget nådde Sala så var det dags för mig att hoppa av och byta till ett jävla pendeltåg utan servering till Norrköping. Tyckte att jag hade förberett mig rätt duktigt ändå med en macka och två bananer från Pressbyrån i Borlänge så jag inte skulle hungra ihjäl. Tre nya skivor hade jag också inhandlat och skulle lägga in på iTunes och lyssna in mig på. Tar en tugga i min ostmacka och känner vaddå? Jo, smaken av SKINKA. Spottar ut och ja, mycket riktigt. Dött djur i min macka. Kollar på etiketten igen, och nej det är inte jag som läst fel, det står ost - inget annat. Jävla Pressbyrån. Jag svär lite för mig själv och märker hur konduktören tittar lite snett och antagligen undrar om det är hon som gjort något fel.
Sen dyker hej-vill-du-fylla-i-en-enkät-om-dina-resvanor-killen upp i min vagn. Är helt inställd på att skylla på att jag måste jobba för att slippa göra enkäten. Men sen är resenären framför mig så himla otrevlig mot honom och i ett svagt ögonblick så tänker jag okej, hur jobbigt kan det vara, jag gör enkäten. Fint så. Jag fyller i den, lägger den på sätet bredvid mig och tänker att nu har jag varit snäll i dag, vilket helt klart är mer än jag förväntat mig av mig själv en dag som denna. Enkätkillen hämtar upp den. Och tio minuter senare försöker han få mig att fylla i en enkät igen. När jag förklarar att jag redan gjort den hajar han inte ens att han gör bort sig utan frågar "vaddå, nu?". Jaaa, nu säger jag. För tio minuter sen. Han tittar skeptiskt mot mig och går vidare. Jävla enkätkille. Det var sista gången jag var snäll mot enkätkillar.
Resten av resan var fortsatt jämna plågor. I Norrköping får jag byta till ett äckligt pendeltåg och sitta bredvid killen med världsrekord i fotsvett. Ända till Linköping kommer jag med det tåget. Kustpilen från Linköping erbjuder första positiva händelsen på resan, en kiosk med kaffe. Visserligen superäckligt, men ändå kaffe som jag förvägrats hela dagen. Kustpilen tar mig ända till.... Vimmerby. Jag hatar Vimmerby. Jävla skitby. Tjugo minuter spenderar jag på Vimmerbys tågstation för att sen kliva på en buss som har vänligheten att ta svängen om Storebro på vägen till Hultsfred för lite sightseeing. En timme efter min ankomst i Vimmerby når jag sen mitt mål: Hultsfred. Hallelujah moment.
Under resan hinner jag tänka vilken klassisk underdog jag är. Men det har inte någonting med någonting annat här att göra, utan är sportrelaterat. Så det får jag ta en annan gång.
Jag hinner också recensera de tre skivorna jag hade med mig i mitt huvud. Men det får jag också ta en annan gång.
Så sammanfattningsvis var Borlänge hyggligt grymt och resan hem hyggligt smärtsam. Jag är fortfarande mitt gnälliga, bittra jag och det trivs jag ändå hyggligt bra med.
Men först av allt - uppdraget. Det gick bra. Jag fick till och med sällskap av min gamle bäste vän Carro (a.k.a. DJ Princess) och Bärjegård 1&3 (Bärjegård 3= bäbis-Leo) då jag & Zeke begav oss iväg på det stora äventyret till andra sidan stan och djuraffären. Zeke är så tokgrym, han ser sig för innan han går över vägen - innan jag hinner dra honom i kopplet för att han ska undvika att springa ut framför lastbilar och andra fordon. Fan vilken smart deg alltså, you gotta love him. Det enda som möjligtvis var den lilla fadäsen på denna tripp var att underverket Zeke fortsatte med impulsen att pinka revir även inne på djuraffären. Lyckades nog stoppa honom någorlunda, fick ta upp honom och bära honom i famnen istället. Men ja, det luktade väl gott och spännande där i hörnen. Fick under flera promenader också motstå impulsen att dra undan Zeke när han stod och nosade i gult snö... Hur ska man göra egentligen? Det är ju råäckligt, men samtidigt helt naturligt antar jag. Jag vet att Zeke är smart, men skulle han haja ultimatumet nosa kiss vs. pussa lillmatte i fejjan? I don't know. Den biten får jag lösa vid nästa visit.
Jag och Carro kollade bio sen på kvällen - Järnets Änglar. Överraskande bra. Hon som hade huvudrollen i Grabben i graven bredvid verkade faktiskt ha opererat ut pinnen från sitt rektum nu och var betydligt mer behaglig och relaxad här. Så har du ingen rapport om Hultsfredsfestivalens funktionärsantal att läsa igenom eller en telefonkatalog att memorera så kan du nog lägga ett par timmar på att se den här filmen.
Igår var jag så jävla pissed på allt. Först var det hejdå till alla jag tycker om. Mamma drog i söndags för att hälsa på brorsan i Trollhättan (tönt, varför ska han få hänga med mamma - och varför har hon aldrig hälsat på mig i Hultsfred???). Sen var det farväl till Perra och Zeke när jag och råttan skulle vandra till tåget. När tåget nådde Sala så var det dags för mig att hoppa av och byta till ett jävla pendeltåg utan servering till Norrköping. Tyckte att jag hade förberett mig rätt duktigt ändå med en macka och två bananer från Pressbyrån i Borlänge så jag inte skulle hungra ihjäl. Tre nya skivor hade jag också inhandlat och skulle lägga in på iTunes och lyssna in mig på. Tar en tugga i min ostmacka och känner vaddå? Jo, smaken av SKINKA. Spottar ut och ja, mycket riktigt. Dött djur i min macka. Kollar på etiketten igen, och nej det är inte jag som läst fel, det står ost - inget annat. Jävla Pressbyrån. Jag svär lite för mig själv och märker hur konduktören tittar lite snett och antagligen undrar om det är hon som gjort något fel.
Sen dyker hej-vill-du-fylla-i-en-enkät-om-dina-resvanor-killen upp i min vagn. Är helt inställd på att skylla på att jag måste jobba för att slippa göra enkäten. Men sen är resenären framför mig så himla otrevlig mot honom och i ett svagt ögonblick så tänker jag okej, hur jobbigt kan det vara, jag gör enkäten. Fint så. Jag fyller i den, lägger den på sätet bredvid mig och tänker att nu har jag varit snäll i dag, vilket helt klart är mer än jag förväntat mig av mig själv en dag som denna. Enkätkillen hämtar upp den. Och tio minuter senare försöker han få mig att fylla i en enkät igen. När jag förklarar att jag redan gjort den hajar han inte ens att han gör bort sig utan frågar "vaddå, nu?". Jaaa, nu säger jag. För tio minuter sen. Han tittar skeptiskt mot mig och går vidare. Jävla enkätkille. Det var sista gången jag var snäll mot enkätkillar.
Resten av resan var fortsatt jämna plågor. I Norrköping får jag byta till ett äckligt pendeltåg och sitta bredvid killen med världsrekord i fotsvett. Ända till Linköping kommer jag med det tåget. Kustpilen från Linköping erbjuder första positiva händelsen på resan, en kiosk med kaffe. Visserligen superäckligt, men ändå kaffe som jag förvägrats hela dagen. Kustpilen tar mig ända till.... Vimmerby. Jag hatar Vimmerby. Jävla skitby. Tjugo minuter spenderar jag på Vimmerbys tågstation för att sen kliva på en buss som har vänligheten att ta svängen om Storebro på vägen till Hultsfred för lite sightseeing. En timme efter min ankomst i Vimmerby når jag sen mitt mål: Hultsfred. Hallelujah moment.
Under resan hinner jag tänka vilken klassisk underdog jag är. Men det har inte någonting med någonting annat här att göra, utan är sportrelaterat. Så det får jag ta en annan gång.
Jag hinner också recensera de tre skivorna jag hade med mig i mitt huvud. Men det får jag också ta en annan gång.
Så sammanfattningsvis var Borlänge hyggligt grymt och resan hem hyggligt smärtsam. Jag är fortfarande mitt gnälliga, bittra jag och det trivs jag ändå hyggligt bra med.
Kommentarer
Trackback