evilace

I dag har min låtsasfarsa Perra tilldelat/anförtrott mig ett uppdrag. Det involverar den lilla chihuahua-degen Zeke och är väldigt detaljerat. Det var när jag, min rumpa och resten av min kropp precis hade kraschlandat i vad som kanske kan vara Dalarnas i särklass skönaste soffa efter en onödigt tråkig tågresa på cirkus sex timmar som han delgav mig nyheten.

I morgon ska jag ta Zeke med ut på en promenad. Inte var som helst - jag ska gå ända till Sveavägen, ungefär vid Systembolaget. Där ligger en djuraffär (jag hörde först fel och frågade "julaffär?", jag var väldigt förvirrad över var han ville komma och vad han ville ha sagt) som jag skulle gå in i och köpa sådant där särskilt chihuahua-torrfoder. En påse. Tydligen är det en väldigt liten påse men Perra köper alltid bara en åt gången för det är så himla trevligt att handla här. Och sen ska jag gå fram till kassan - och här kommer det viktiga - då måste jag lyfta upp Zeke på disken så personalen får gulla med honom. Tydligen älskar de Zeke, de brukar ge honom kola. Not the Pete Doherty-kind, the dog candy-kind. Jag antar att jag ska betala där i kassan också, men det förtäljde inte uppdraget, det listade jag ut själv. Sen förmodar jag att jag ska gå hem också. Jag tror faktiskt jag ska klara av det. Och det lite roliga är att jag tror att en polare till mig jobbar på den djuraffären. Tänk om jag & Zeke har gemensamma bekanta vi inte känner till - änt världen liten?

Senare på dagen ska jag hänga lite med DJ Princess, Bärjegård och hennes bäbisbarn Leo. På kvällen blir det nog en sedvanlig biljard med Dj Princess på engelska. Med största sannolikhet ackompanjerad av ett gäng öl för min del och ett gäng Redbull Vodka for princessgirl. Sist vi var där så vann vi pengar, när snubbar är ute och "roar" sig och ska spela biljard så verkar de ha ett starkt behov av att bevisa sig överlägsna samtliga närvarande tjejer. Så de tjatar hål i huvudet på en tills de får sin vilja igenom och bjuds in i spelet. Synd för dem bara att det bara slutar med att de blir ännu bittrare och rätt otrevliga när det inte går som de tänker sig att det ska. Hoppas inte det inträffar i morgon, fast å andra sidan så är det där lätt efterblivna klimatet här i borlänge ändå det som får en att känna sig som hemma. Helst ska man ha en mastodontprilla uppstoppad under läppen - så man får den där mongoloida silhuettbilden, prata så mycket dalmål som är fysiskt möjligt, vara allmänt störig och högljudd och vara tjenis med bartendern på det där sättet att det är smärtsamt tydligt hur många gånger man blivit utslängd från stället. Då är man fan kungen i Borlänge. En riktig praktkändis.


It's good t be home.