evilace

Jaha då var årets Rookiefestival över. Och jag är mör som en liten rostad anka men ändå på jobbet i tid och effektiv, vilken hjälte.

Några reflektioner från helgen då:

Kan alla sluta kasta bajs på Neverstore? Man kan ju faktiskt inte ha annat än kärlek för dem. Jag golvas varje gång av deras charm. Plus att det inte skadar att ta nostalgitrippen down Green Day-lane. Hallå, det är ju det jag växte upp med. Jämte Nirvana och Hole så var det den typen av skatepunk som utgjorde första babystegen i replokalerna där vi harvade hårt med vårt mer eller mindre seriösa band Kvack!.

Roligast är kanske att Rookies in-house-recensent Kajsa Apelqvist har för vana att kasta bajs på typ alla konserter hon recenserar. Sjukt skeptisk tjej. Och det är inga dåliga sågningar heller, jag hoppas att banden inte läser dem. Eller så kanske det känns uppfriskande att läsa något som är skrivet helt utan pardon, utan någon som helst känsla för vett och etikett. Stilen är vanligare bland recensenter som sitter och muppar på andra anala tidningar, sådana som ändå är utsända för att såga skiten de går på. Men den är hyfsat unik bland arrangörers egna recensenter. Snälla Neverstore - läs inte er recension. Och om ni gör det, kom ihåg att Hultsfred älskar er. Jag älskar er! Kajsas sågning av Neverstore kan ni läsa här.

Annars så vågar jag knappt knysta det men jag är a tad disappointed with Sahara Hotnights spelning. Men antagligen mest för att jag har så höga förväntningar. Det känns konstigt att säga - men jag saknade lite den skitiga rocken. Jag, popnörd numero uno. Men jag älskar att få käftsmällar av band som Sahara live, såklart kombinerat med fina popmelodier. Nu var det mycket fina popmelodier, men det flöt ihop lite. Dynamiken saknades. Sen kanske det är enklare att slappna av och get in to the groove när man inte befinner sig på hemmaplan - när det dessutom är ens arbetsplats. Arrangörsskadan sitter ju där, ni vet den där då man samtidigt som man kollar in bandet också vänder på sig om och kollar in publiken, kollar hur många det är i lokalen, vilken respons det verkar vara, osv. Man vill ju bara att det ska vara kärlek mellan publik och band, det är där magin uppstår. Som arrangör vill man att det ska uppstå magi. Det gjorde det kanske inte riktigt den här gången, men vad fan. Bättre lycka nästa gång. Hultsfred & Sahara är fortfarande en perfect match. Och jag har fortfarande inget annat än kärlek för det bandet.

I övrigt så var det nog Backslick, Moto Boy och Torpedo som mest dröjer sig kvar i min positiva minnesbank. HERBRIGHTSKIES var också rätt coolt faktiskt, är lite svag för den typen av emocore eller hur man nu ska genrebenämna det. Mest för att publiken är så bra på sådana spelningar, där kan man verkligen prata om magi. Samt att det är så skönt med ocreddiga grejer.

Lördagen tillbringades för egen del i en buss fram och tillbaka mellan Hultsfred och Borgholm. Det var innebandymatch och vi vann med 6-1. Jag bidrog med ett mål och råttan stod för assisten på den. Denna lilla utflykt innebar dock att hela Rookielördagen i princip försvann. Ramlade ner till Metropol i lagom tid till barhänget och hann få i mig tillräckligt många öl (och en fernet... jävla bozo!) för att söndagen skulle bli sådär perfekt soff-, dvd- & matorienterad.

Och nu är det måndag. Jag är mör men nöjd. Rookie var en mindre succé och Barometern tycker tydligen att det är Sveriges kanske viktigaste musikfestival.