evilace

I dag kapitulerade jag till slut för urgen att öppna en flaska vin trots att jag inte vet om jag kommer hinna (eller kanske mest om jag vill hinna) dricka upp den innan jag sätter mig tåget till borlänge på fredag. Men när råttan korkade upp sitt vin på andra änden telefonluren så kunde jag bara inte motstå. Och det känns redan som ett klockrent beslut. En sjukt motig vecka i mental uppförsbacke kantad med tusen kilo prestationsångest inför precis allt mötte precis sin värdiga motståndare - glaset med det röda vinet. Also known as the happy place!

Jag vet ju egentligen det här, vad flummar jag och funderar om? När Håkan öppet ställde frågan till hela kontorslandskapet i eftermiddags om det inte var någon mer än han som satt och var sugen på att gå hem och dricka sprit så blev jag träffad. Nej, jag kände mig inte träffad, jag blev träffad. Jag satt nämligen precis och funderade på om jag inte skulle gå hem och dricka lite vin för att få igång tankeprocessen lite. Så det är alltså inte bara jag. Skönt.

Men jag hade lite breakthrough i dag ändå. Även om jag satt kvar och jobbade på utan alkoholhaltiga incitament så lyckades jag nå fram till någonting som kan liknas vid ett genombrott. Jag fattar äntligen hur jag ska lägga fram saker och hur de ska hänga ihop och hur vi ska göra för att vi ska fatta hur de hänger ihop - om ni fattar vad jag menar.

Nu fattar jag knappt själv vad jag menar. Men det ordnar nog upp sig till i morgon. Nu har jag viktigare saker att tänka på.