evilace

Utan att vara ett stort fan av nyårslöften - jag är redan en nästan otäckt fulländad människa - så bestämde jag mig dock i år lite halvhjärtat för att försöka vara lite snällare mot mina kollegor. I synnerhet Bozo kanske, men även Håkan och de andra. Det höll i ungefär två timmar. Sen klarade jag inte klådan i cp-nerven längre. Så jag stegade fram till Håkans skrivbordoch sa:

Jag: Kan du känna dig underlägsen mig ibland för att jag har så himla mycket bättre musiksmak än du?

Håkan: Eh, nej. Det gör jag verkligen inte.

Sen drog han pluggen till hörlurarna ur laptopen och avslöjade vad han lyssnade på. Hardcore Superstar.

Vid närmare eftertanke så kanske mitt nyårslöfte inte var så mycket att kämpa för. Julen och distansen till mina kollegor måste ha lagt ett skimmer som döljde alla deras brister. Now I can see clearly again.