Another nyårslöfte broken
Utan att vara ett stort fan av nyårslöften - jag är redan en nästan otäckt fulländad människa - så bestämde jag mig dock i år lite halvhjärtat för att försöka vara lite snällare mot mina kollegor. I synnerhet Bozo kanske, men även Håkan och de andra. Det höll i ungefär två timmar. Sen klarade jag inte klådan i cp-nerven längre. Så jag stegade fram till Håkans skrivbordoch sa:
Jag: Kan du känna dig underlägsen mig ibland för att jag har så himla mycket bättre musiksmak än du?
Håkan: Eh, nej. Det gör jag verkligen inte.
Sen drog han pluggen till hörlurarna ur laptopen och avslöjade vad han lyssnade på. Hardcore Superstar.
Vid närmare eftertanke så kanske mitt nyårslöfte inte var så mycket att kämpa för. Julen och distansen till mina kollegor måste ha lagt ett skimmer som döljde alla deras brister. Now I can see clearly again.
I morgon händer det grejer månntro
Åsa Johnsen sammanfattar även det gångna året i musikens värld. Det blir en listning årets 10 bästa låtar. Senare i veckan kommer även listan på de 15 bästa albumen.
Åsa och råttan kommer även att begynna ta sig an det 2000-bitars pussel föreställandes Hong Kong som de i dag inhandlade på leksaksaffären på Kupolen. Kommer hår slitas? Förtvivlan och irritation gro? Eller kommer pusslet in facto lägga sista pusselbiten till det perfekta julmyset? Rapport och uppföljning sker här, på evilace.blogg.se.
Vad gör ni här?
Be cool.
PS. Ja det snöar äntligen! Finally finally händer det som är kanske den enda fördelen med att vara bosatt i Norden. Blev rätt kinkig när jag på julafton rattade in på en julkonsert från Italien och de hade rena rama alpvädret. I somras var det minusgrader på kvällen under hultsfredsfestivalen - då kan väl övre vädermakterna åtminstone tillåta lite stämningsfullt snöfall i dessa juletider. I väntan på another shitty year... eller förhoppningsvis ej. DS.
Nya låtar från Montys Loco
Personligen blev jag omedelbart något svagare av att höra Heavy.
Så underbart störda.
I övrigt så snickrar jag på mina årsbästalistor för fullt. Det är ju mycket sådant nu i alla möjliga sammanhang. Men snart kommer alltså facit.
Tio minuter kvar till avgång. Kylen är tömd. Soporna slängda. Disken diskad. Temperaturen nerskruvad. Packningen packad (?). Fyra veckor. En osedvanligt stor resväska för att rymma denna diversifierade, väl tilltagna packning. Uddevalla, Borlänge, Arlanda, Lanzarote, Hultsfred. Gone fishing, tillbaka 14 januari. Ja så står det faktiskt på lappen som hänger på min skrivbordslampa på kontoret. Fatta frihetskänslan när jag skrev det. Jag tror inte jag haft en så här lång sammanhängande ledighet sen... nej jag kommer faktiskt inte ihåg när. Malaysia i våras var 2,5 vecka och i slutet av en rätt jobbig rehabiliteringsfas efter den patetiskt ounika väggkrocken jag åkte på. Men det här är något annat. Det här är förhoppningsvis en ren och skär semester med både familjemys och värmeterapi i charterland.
Men vi hörs ju snart igen. Later people!
Pervert / expert
Kanske läge att byta strategi där? Kanske rentav är något jag kan använda i min kommande löneförhandling. Om Håke ska få tillägg för att han tvingas umgås med mig och Bozo så måste väl jag få något för att jag tvingas koka kaffe till Bozo och Håke?
Det är kostsamt att ha medarbetare som ingen gillar och som inte gillar varandra.
Och nej, det här inlägget hade alltså ingenting med Strip Squad att göra eller snuskigheterna i deras låt Pervert/Expert.
Skype
Jag vet inte om anledningen till att det fuckade var att en viss Cecilia Nordlund var involverad. Jag vill ju inte skylla på henne, men.... Ja, det var ju hennes uppkoppling som inte funkade. Så hon satt mest och randompostade de roliga figurerna på vår parallella chatt (ja jag vet, så jävla IT av oss och både ha telefonkonferens OCH chatt samtidigt). Typ som moonade och dansade lambada och så.
Men men. Det var ju roligt så länge det varade. Och det känns som att vi är typ världens bästa organisation bara för att vi hade skypemöte. Tänk så ekonomiskt och miljövänligt - ingen behövde så mycket som sätta sin rumpa på ett X2000 för att fara över halva Sverige för att prata med varandra i en timme, än mindre förorena vår fina svenska natur med det där onämnbara transportsättet (F L Y G).
Helt enkelt tipp topp.
I dag fick förresten jag & råttan fara till Oskarshamn och ta emot Regionförbundets belöningsstipendium å Sheena och Popkollos vägnar. Så nu har vi tio lax att bränna på en charter eller nåt. Ahhh, solbränna, drinkar, pepes bodega... Here we come.
Eller så lägger vi det i kassan för Popkollo 08. Jag vet inte. Vi får ta ett Skypemöte om det.
Tar det tillbaka
Mysteriet med klackskon
Jaja, hur som helst så börjar jag närma mig Willys och hoppet tänds i mig att klackson ska till Willys. Men det ska hon inte, hon ska antingen till Rock City eller Scenkers typ. Jag känner att jag vill vända mig om och kolla vem det är, men det går ju inte. Så jag fortsätter att stirra framåt och gå som en robot. Radiohead har slutat spela för länge sen men jag har inte sinnesro att klicka igång något annat på ipoden. Jag hinner tänka att det här ska jag blogga om, jag ska skriva en sådan där halvt sexistisk och könsrasistisk grej om hur sjutton kvinnor är funtade egentligen som drar på sig ett par klackskor en tisdag morgon när de ska gå till jobbet på en lång jävla industriväg och dessutom uppenbarligen har brådis. Fattar de hur högt de låter? Förstår de att det inte går att behålla en vettig tanke i huvudet när de är inom en 100-meters radie?
Tur nog så bestämde jag mig för att inte skriva det blogginlägget. Det hade inte känts bra. Hur som helst. Vi närmar oss entrén till Rock City och jag tänker, grymt här kommer jag får en naturlig anledning att vända mig om när jag öppnar dörren och se vem den mystiska klackskon är. Så jag vänder mig om - och ingen är där. Ingen klacksko. Längre bort kommer en snubbe från MM1:an i ett par sneakers.
Det är ett jävla mysterium.
Träningsvärk
Jag är en mör motherfucker. Jag är så tärd att det gör ont i fingrarna när jag knappar på tangentbordet.
That my friend, is träningsvärk.
På lördag ser det ut som vilodag för esset. Ska till Vimmerby och värma en bänk. Kul.
Jay Leno
Får jag skylla på min ringa ålder? För efter att ha sett lite youtubeklipp med killen (ja man kan faktiskt använda ordet killen om honom här), bland annat när han gästar David Letterman, så är jag redo att revidera uppfattning och bära dumstrut i åtminstone fem minuter.
Jay Leno anno 1985:
Lunchklubben goes politisk inkorrekt
Jag öppnar munnen och säger: Läste i RUPEN att kvinnor i Kalmar Län har 70 % av männens lön, trots att de har betydligt högre utbildning. Skäms du inte Nisse? (som är den enda snubben i närheten som jag kan ställa mot väggen för denna orättvisa).
Nisse: Jag tjänar ju ingenting.
Nisse igen: Jag tjänar som en kvinna.
Håkan: ...och jobbar som en invandrare.
Fast egentligen så kom inte Håkan med den punchlinen direkt, han sa först att han försökte komma på den lämpliga fortsättningen på Nisses mening och vi hjälpte honom lite på traven.
Jag tror vi uppnådde vårt politiskt inkorrekta mål med lunchdiskussionen i dag ändå, eller vad tror ni?
"Se upp grabbar, tjejvågen är här"
Tydligen är Maia Hirasawa den enda svenska artist som medverkat på både Hultsfredsfestivalen och Allsång på Skansen. Fan, det var något nytt för mig. Sahara Hotnights då? The Ark? Lordi? Eller Peter Jöback för den delen?
Sen är det ju en himla tjejvåg nu. Miss Lee till exempel, som tydligen går under artistnamnet Säkert!...
Ja, se upp grabbar. Tjejvågen kommer nog. Men inte i form av enstaka felstavade, ihopblandade kvinnliga artister, utan i form av kvinnliga journalister som förhoppningsvis bemästrar sitt yrke bättre än Per Hägred.
Bozo blir uthängd
Oh Hultsfred, we have a problem
I'm not blaming you for leaving
Going places and achieving
I chose staying and complaining
I chose missing you and waiting
Någonting känns så bekant med det här.
Den här låten var ju bra redan vid titeln. Ungefär på samma sätt som Laaksos "Västerbron". Men Dreamboy och Annika Norlin gör det så bra att den blir bra utöver titeln också.
Fast kanske lite väl träffande som soundtrack till cykelfärden hem genom snöfallet från helvetet med en sikt som når cirka två meter framför nyllet.
I övrigt så rekommenderas Dreamboys nysläppta skiva "It Means The World To Me" skarpt av den universellt goda smaken, förkroppsligad genom mig.
Skum grej förresten: kassörskan på Willys visste inte att min avocado var en avocado. Skum grej del 2: Kassörskan på ICA Maxi i Borlänge visste inte att sparrisen som killen framför mig i kön skulle köpa var sparris. Båda löste situationen konstruktivt med att helt enkelt fråga vad det var för något.
Reflektioner på detta: Jo, lite chockad är jag över bristen på kunskap. Särskilt om avocadon, denna oumbärliga godsak. Men samtidigt så vet jag att det är exakt en sådan här grej som min pappa skulle reagera och förfära sig över. Därför blir min slutsats: Nej, dessa två kassörskor (som också var unga och nya på jobbet) skall ej dömas för hårt. Pluspoäng också för den klart konstruktiva hanteringen av situationen.
Sammanfattningsvis
Men först av allt - uppdraget. Det gick bra. Jag fick till och med sällskap av min gamle bäste vän Carro (a.k.a. DJ Princess) och Bärjegård 1&3 (Bärjegård 3= bäbis-Leo) då jag & Zeke begav oss iväg på det stora äventyret till andra sidan stan och djuraffären. Zeke är så tokgrym, han ser sig för innan han går över vägen - innan jag hinner dra honom i kopplet för att han ska undvika att springa ut framför lastbilar och andra fordon. Fan vilken smart deg alltså, you gotta love him. Det enda som möjligtvis var den lilla fadäsen på denna tripp var att underverket Zeke fortsatte med impulsen att pinka revir även inne på djuraffären. Lyckades nog stoppa honom någorlunda, fick ta upp honom och bära honom i famnen istället. Men ja, det luktade väl gott och spännande där i hörnen. Fick under flera promenader också motstå impulsen att dra undan Zeke när han stod och nosade i gult snö... Hur ska man göra egentligen? Det är ju råäckligt, men samtidigt helt naturligt antar jag. Jag vet att Zeke är smart, men skulle han haja ultimatumet nosa kiss vs. pussa lillmatte i fejjan? I don't know. Den biten får jag lösa vid nästa visit.
Jag och Carro kollade bio sen på kvällen - Järnets Änglar. Överraskande bra. Hon som hade huvudrollen i Grabben i graven bredvid verkade faktiskt ha opererat ut pinnen från sitt rektum nu och var betydligt mer behaglig och relaxad här. Så har du ingen rapport om Hultsfredsfestivalens funktionärsantal att läsa igenom eller en telefonkatalog att memorera så kan du nog lägga ett par timmar på att se den här filmen.
Igår var jag så jävla pissed på allt. Först var det hejdå till alla jag tycker om. Mamma drog i söndags för att hälsa på brorsan i Trollhättan (tönt, varför ska han få hänga med mamma - och varför har hon aldrig hälsat på mig i Hultsfred???). Sen var det farväl till Perra och Zeke när jag och råttan skulle vandra till tåget. När tåget nådde Sala så var det dags för mig att hoppa av och byta till ett jävla pendeltåg utan servering till Norrköping. Tyckte att jag hade förberett mig rätt duktigt ändå med en macka och två bananer från Pressbyrån i Borlänge så jag inte skulle hungra ihjäl. Tre nya skivor hade jag också inhandlat och skulle lägga in på iTunes och lyssna in mig på. Tar en tugga i min ostmacka och känner vaddå? Jo, smaken av SKINKA. Spottar ut och ja, mycket riktigt. Dött djur i min macka. Kollar på etiketten igen, och nej det är inte jag som läst fel, det står ost - inget annat. Jävla Pressbyrån. Jag svär lite för mig själv och märker hur konduktören tittar lite snett och antagligen undrar om det är hon som gjort något fel.
Sen dyker hej-vill-du-fylla-i-en-enkät-om-dina-resvanor-killen upp i min vagn. Är helt inställd på att skylla på att jag måste jobba för att slippa göra enkäten. Men sen är resenären framför mig så himla otrevlig mot honom och i ett svagt ögonblick så tänker jag okej, hur jobbigt kan det vara, jag gör enkäten. Fint så. Jag fyller i den, lägger den på sätet bredvid mig och tänker att nu har jag varit snäll i dag, vilket helt klart är mer än jag förväntat mig av mig själv en dag som denna. Enkätkillen hämtar upp den. Och tio minuter senare försöker han få mig att fylla i en enkät igen. När jag förklarar att jag redan gjort den hajar han inte ens att han gör bort sig utan frågar "vaddå, nu?". Jaaa, nu säger jag. För tio minuter sen. Han tittar skeptiskt mot mig och går vidare. Jävla enkätkille. Det var sista gången jag var snäll mot enkätkillar.
Resten av resan var fortsatt jämna plågor. I Norrköping får jag byta till ett äckligt pendeltåg och sitta bredvid killen med världsrekord i fotsvett. Ända till Linköping kommer jag med det tåget. Kustpilen från Linköping erbjuder första positiva händelsen på resan, en kiosk med kaffe. Visserligen superäckligt, men ändå kaffe som jag förvägrats hela dagen. Kustpilen tar mig ända till.... Vimmerby. Jag hatar Vimmerby. Jävla skitby. Tjugo minuter spenderar jag på Vimmerbys tågstation för att sen kliva på en buss som har vänligheten att ta svängen om Storebro på vägen till Hultsfred för lite sightseeing. En timme efter min ankomst i Vimmerby når jag sen mitt mål: Hultsfred. Hallelujah moment.
Under resan hinner jag tänka vilken klassisk underdog jag är. Men det har inte någonting med någonting annat här att göra, utan är sportrelaterat. Så det får jag ta en annan gång.
Jag hinner också recensera de tre skivorna jag hade med mig i mitt huvud. Men det får jag också ta en annan gång.
Så sammanfattningsvis var Borlänge hyggligt grymt och resan hem hyggligt smärtsam. Jag är fortfarande mitt gnälliga, bittra jag och det trivs jag ändå hyggligt bra med.
ICA och folköl och leg och pensionärerna
Jag kan bara bli lite trött. Vad är det med människor som känner behovet av att förstora saker så in i djävulen, och påstå att uppvisandet av leg när man passerat en viss ålder är integritetskränkande?
"Ska en myndig person behöva visa leg för att köpa ett par folköl, vad ÄÄÄÄR det för samhälle vi har egentligen?"
"Med det argumentet kan man ju börja kolla så att tjocka människor inte kan köpa för fet mat, eller laktosintoleranta inte produkter med hög laktoshalt i - allt för folket välmåendes skull"
Nej. Nej nej nej. Åter nej. Det finns nämligen ingen lag mot att vara fet eller att äta laktosprodukter fast man är laktosintolerant. Däremot finns det en lag mot att minderåriga får köpa alkohol. Och i och med att det är stört omöjligt för en kassörska att avgöra från fall till fall vem som har åldern inne och vem som inte har det så MÅSTE oundvikligen myndiga människor uppvisa legitimation. Så är det. Och var går då gränsen för när det börjar bli integritetskränkande och när det är helt i sin ordning? Man blir ju liksom inte mer myndig ju äldre man blir, om inte annat tenderar man ju faktiskt att bli mindre myndig. Och är det verkligen personen som sitter i kassans uppgift att göra kvalificerade gissningar varje gång någon ska köpa ett sexpack kring hur gammal den personen är?
Hur lätt tror ni att det är egentligen att sitta där och ta de där diskussionerna vareviga dag? För det är ju inte bara pensionärerna som bitchar om det, det vet vi ju alla att det är var och varannan jävel som helt sonika vägrar visa legget av någon outgrundlig anledning. Femtonåringar som artonåringar som tjugofemåringar som fyrtioåringar.
Men det är ju "sunt förnuft" som ska avgöra hur gammal man är. Men SEEEER du inte att jag är 28??? Nej, tyvärr. Det går faktiskt inte att se sådant. Man kan tro, man kan nog till och med bli rätt duktig på att gissa. Men man kan aldrig veta. Och man måste veta - enligt svensk lag så är det ditt personliga ansvar om du låter en minderårig köpa alkohol. Av vilken konstig jävla anledning ska man ens behöva riskera det varje dag bara för att DU är för lat och för kränkt för att visa upp din legitimation?
Okej, jag kan hålla med om att det blir lätt fånigt och aningen skrattretande när Bertil, 77 år ska visa upp leg. Men var ska man dra gränsen då? Det är ju skitsvårt, då kommer folk börja bitcha om gränsen som dras och börja lägga in en massa värderingar i det också.
Sluta lägg in värderingar i så enkla handlingar som att visa upp ditt leg. Det underlättar arbetssituationen och putsar definitivt till statistiken på minderåriga som lyckas köpa ut. Man behöver det systemet, den regeln i ryggen för att slippa ta diskussionen precis hela tiden.
So, repeat after me:
Hala fram legget när du köper alkohol.
Det ingår inte i kassörskans arbetsuppgifter att gissa din ålder.
Så - vad mycket gladare vi ska bli nu när vi rett ut det här. Nästa världsproblem tack.
Borlänge is the place to be
Sayonara fuckers, nu drar jag till hemstaden. Ska bli grymt grymt grymt. Borlänge är verkligen hett just nu också, vet inte om det framgick av Håkes bild av vårt jobbs whiteboard-tavla, men både jag & nya chefen kommer befinna oss just där i kväll. Han på Bolanche som jag fattade det, jag i en skön soffa framför tv:n ca 500 meter därifrån. Hot hot hot.
Och sen så kommer hon med mustaschen
Fläskläppen har upphört vara en fläskläpp (om den någonsin egentligen var det) och övergått till att vara en delvis mustasch som pryder min högra överläpp. Lyfter jag läppen så ser det enligt Anna från Varberg ut som att jag suttit och sugit på bläckpännor.Men bara om jag tillkallat den uppmärksamhet har folk noterat och kommenterat. Skitkonstigt, för varje gång jag sett mig i spegeln så har jag tänkt herregud, hur ser jag ut egentligen. Men tydligen tittar inte folk så noga på mig. Kanske bäst så.
Mitt dryga dygn i storstaden har varit, ja drygt. Börjar med att samtliga Kustpilen slutar fungera ungefär simultant och står i Berga, Vimmerby, eller i Hultsfred men på väg mot Kalmar. Ersättningsbuss till Linköping. Tack och lov fattar busschaffisen att vi har knappt tio minuters marginal till nästa byte i Linköping och trampar på gasen rejält, och han hinner - nästan. Vi missar vårt tilltänkta tåg och får ta X2000 istället, vilket ironiskt nog leder till att jag 1) får kaffe fast jag hade gett upp den tanken på ersättningsbussen, och 2) rullar in i Stockholm ett par minuter innan jag egentligen skulle kommit fram. Glassigt frågar Mange Schmidt, och jo det var det ju. Förutom att jag suttit och surrat med kock-Pie hela vägen upp istället för att sova fast jag har två helvetesdygn bakom mig och sovit fyra timmar ungefär. Är med andra ord helt knäckt när jag når centralen och missar dessutom råttan med två minuter som pendlade till sitt nya jobb i Uppsala. Sen följer två eller tre möten, beroende på hur man ser på det, och vid fem-tiden är jag klar. Klar med att leva känns det som. Hur jag ska ta mig till Hagsätra och förskaffa min något att äta på vägen är ett mysterium. Men jag lyckas, det blir deg med ost i form av en hyfsat fräsch pizza från Hagsätras Ruccola. Och det blir en totaldiss av kvällens efterlängtade The Blow-konsert på Medis. Jag pallar helt enkelt inte. Det är svårt att motivera sig till nöjen när man tror att man håller på att avlida på riktigt. Motionen för kvällen står mina öron för mest som lyssnar till ca sex oavbrutet timmars prat av Anna från Varberg. Benen motionerar sig ända till godisavdelningen på mataffären, och lite senare till tunnelbanan för att möta upp världens finaste råtta som ska sova i Hagsätra hon också den natten. Lovely.
I dag har det varit besök hos världens bästa mormor. Hon är fin. Hon är rolig. Och det är skär rakt igenom hela hjärtat när man måste gå därifrån. Nej, måste tillbaka snart. Mitt nya liv består av besök hos mormor minst en gång i månaden. Det borde kunna gå att fixas utan alltför mycket problems.
Nu är jag tillbaka i hultan igen. Och jag tror faktiskt jag lever. Ikväll vinner soffan och valfri feelgoodfilm på datorn. Saturday looks good to me.
Den enes bröd, den andres död...?
- Författat ett 4 sidor långt informationsdokument för nya popkolloarrangörer
- spikat ihop en ansökningsblankett för nya popkolloarrangörer
- spikat ihop en ansökningsblanket för nya medlemmar i riksorganisationen popkollo
- skrivit 2 anställningsavtal
- skrivit en funktions/arbetsbeskrivning
- mailat ut tidsplanen för hela popkollo 08 till ledningsgruppen
- haft ett möte med ABF på en timme
- gjort om och sammanfattat en projektbeskrivning
- sorterat lösa papper och dokument på mitt skrivbord i rätt pärmar
- signerat 24 intyg till rookiegruppen
- ätit lunch
Jag har nog aldrig i hela mitt liv lyckats naila en to do-list så jävla klockrent som jag gjorde i dag. Did you realise that you are a champion in their eyes? frågar Kanye West - och i dag så, fucking yes I did!
Nu ska jag traska iväg och dela ut dessa intyg till Rookiegruppen också, en halvtimme har jag där, sen måste jag tillbaka och byta om innan Malle kommer och hämtar mig för innebandyträning.
Fan en rätt sugig grej med den här dagen förresten. När jag kommer hem från denna übereffektiva dag och kollar brevlådan så har det kommit ett avi för min beställning på amazon.com som jag la för typ hundra år sen. 228 kronor i postavgift och tullavgift för att hämta ut skiten... Hur fan gick det till?
Well well. Fick i alla fall lite godbitar att ta mig an under tågresan upp till Stockholm i morgon. Bland annat två Young & Sexy-skivor och The Organ. Mumsmama.
Soon to be gräsänka
Om 10 timmar och 16 minuter (but who's counting, right?) far min råtta iväg på stora äventyr i en stad alldeles för långt borta och jag blir gräsänka i en månad. Samtalet kom i dag vid lunch, Uppsala behövde henne desperately så jag antar att jag får offra mig. Jag får väl följa hennes hektiska råttliv i storstaden på beatmaniabloggen som ni andra vanliga dödliga. Om hon hinner blogga vill säga. Råttan är rätt duktig på att jobba när hon ska det. Till skillnad från vissa andra onämnbara. Hon har inte för vana att pissa på sina arbetsgivare heller så jag kan nog utan problem berätta att det är Uppsala Konsert & Kongress som får äran att vistas i samma lokaler som råttan i en hel månad. Tar ni inte hand om henne bussar jag Zeke på er! Hör ni det.
Voff.
Suck.
Jag får trösta mig med att om en vecka så befinner jag mig i Borlänge med de bästa päronen och den bästa vovven. Bjussar på en bild av den lilla degen. Zeke heter han. Och han gillar att chilla på sin kudde i trappen vid fönstret.
Undrar när evilace ska komma och skälla med mig...